Bellmansfesten på Djurgården. Efter långvarig nederbörd hade i medlet af förra veckan inträdt en angenämare väderlek. Ingen dag hade varit vackrare än förliden lördag, som var årsdagen af Bellmans bysts aftäckande den 26 Juli 1829. Om denna aftäckning säger en minnestecknare: ?Konungens och de öfriga kungliga personernas närvaro, äfvensom en talrik folksamling, der man såg många af Sverges yppersta snillen och högre embetsmän, utmärkte denna högtidlighet. Den 26 Juli har sedermera årligen blifvit firad på Djurgården, egentligen af sällskapet Par Bricole, men under ett. sådant tillopp af åskådare och åhörare, att dagen fått anseende af en nationalfest. Stockholm har knappast någon folkfest, som tidpunkt och omständigheter gifva så godt tillfälle att blifva allmän och storartad. Första Maj är för kall; midsommaren är för stockholmsboerna en familjefest i det gröna, den 26 Juli kunde vara en högtid, der alla gemensamt firade det svenska snillets och den nordiska sommarens högsta fägring. Man såg ilördags, som sedan 33 år, Stockholms invånare lika beredvilliga att deltaga i denna högtid. Tusenden etter tusenden strömmade ut till mötesplatsen omkring den store sångarens bekransade byst. En temligen svag musikkår blåste från sin plats bakom bysten odödliga melodier från Bellmans lyra, interfolierade med andra nationalsånger. Ledamöteraf sällskapet Par Bricole konverserade inom den för dem uppsatta inhägnaden. Allmänheten derutanför stod eller hade slagit sig nedi gräset för att lyssna till de kära tonerna eller betrakta bricollisternas svarta Irackar. I den aflägsnare omgifningen hördes musik från ett par spexulanta värdsh::. Ett par positiver hördes, hvilka ännu hi-a qvar sedan utrotningskriset mot dem I ges. Eljest märktes inen tillstymmelse till någonting af hvad man änker sig förenadt med en folkfest. Det är icke tillräckligt vid allmänna fester, lika litet som vid enskilda, att den som står i spets.n nöjer sig med att upp