Aftonbladet – 28 juli 1862, sida 3

för potates alstrar skrofhighet hos den skördade frukten. — Brukspatron Geyerslam rekommenderade till efterföljd den af honom vunna erfarenhet, att sjukdomen minskas om man tidigt sätter en tidig sort potates, så att den hunnit mogna och kan upptagas i god tid i Augusti... Han trodde sig nemligen ha funnit att sjukdomen, den han betraktade såsom ett atmosferiskt ondt, infunne sig först i slutet af Augusti. Hen hade äfven funnit att röd potates undgick sjukdomen. — Hr Hedlund omförmälde såsom ett faktnm, utan att deraf draga några konklusioner, att han hade odlat potates på dyjord på lergrund och fått en skörd, af hvilken omkring en tiondedel blef skämd, men det öfriga höll sig utmärkt väl. — Hr Stephani upplyste slutligen, att äfven han försökt tidig potates och skördat den frisk, men sett den sedermera blifva sjuk i källaren. Ingen resolution antogs i denna punkt. Programmet hade förelagt åkerbrukssektionen till behandling ännu ytterligare tre frågor, hvilka dock icke hunno företagas. Sektionen för boskapsskötsel, der grefve E. Sparre fungerade såsom ordförande, började simma förhandlingar med en ganska liflig öfverläggning om denna fråga: Har den införskrifna Ayrshire-racen motsvarat det åsyftade ändamålet samt producerat en frisk och bördig afkomma, hvilken är rik både på mjölk och kött? Häsom Ayrshire-racens försvarare uppträde isynnerhet kongl. sekreteraren Nah horst och pröfessor Arrhenius, framhållande dess mjölkrikhet samt förmåga att nöja sig och vara belåten med en icke alltför dyrbar utfodring. De medgåfvo likväl attracen ej är rätt lämplig till Kr SR Hr Nathhorst medgaf ock att Korthornsracen hade företräde vid korsning, hvarföre han beklagade att tillgångarne icke medgifvit uppsättning för statens räkning af ett Korthorns stamholländeri. Hr Arrhenius omförmäde åter att ganska vackra resultater vunnits at korsning med Ayrshire-djur i Upland, der allmogen haft tillfälle begagna sig af de tillfällen till korsning med Ayrshire som holländeriet på Ultuna erbjöd. Å andra sidan förfäktades Korthornsracens företräden med mycken liflighet af bruksp. B. R. Lennartsson, som efter en följd al jemförande rön med Ayrshire och Korthorn gifvit den sednare racen ett afgjordt företräde framförallt med afseende på dess förmåga af hastig utbildning, under det den i afseende i mjölkrikhet förhölle sig ungefär lika som Ayrshire-racen. För att uppsätta ett korthornsholländeri eller i allmänhet införskaffa afvelsdjur af denna race behöfde man heller icke, i talarens tänka, i England konkurrera med uppkö:pare för Amerika och Australien om de allra utmärktaste djur, som betalas med ända till 1300 (23,400 rdr), utan fioge man ganska goda djur för 100 (1 rdr). Mot den gjorda invändningen, att korthornsracen vore alltför svårfödd för att kunna födas på våra magra beten, anförde hr L. attom man ville ha goda resultat af hvilken race som helst här i landet, så finge man ovilkorligen gifva kreaturen foder äde innan de utsläppas på bete om morgonen och då de tagas in om aftnarne. I öfverläggningen deltego för öfrigt major Edman, grefve Salza, baron Funck (sektionens vice ordförande), brukepatron Geyersiam (som omförmälde en 38årig gynnsam erfarenhet med holsteinsk race. småningom förbättrad genom korsning med Yorkshire), landskamrer Södermark och direktör Hoffman-Bang, hvilken sistnämnde omförmälde det anmärkningsvärda faktum, att han vid exposititioner i Tyskland och Frankrike, dem han besökt under en nyligen företagen utländsk resa, icke sett ett enda djur af ayrshirerace, men deremot mycket korthorn. Denne talare yttrade derjemte den åsigt att om man uteslutande afsåge mjölkgifvande djur, så hade man här i landet. uti Ölandsracen en stam, som i detta hänseende kunde mäta sig med hvilken annan som helst; men som för närvarande köttproduktionen vore den som bäst lönade sig, och man derföre äfven borde fästa afseende på den, så vore korthorn att föredraga, såsom isynnerhet egande fördelen att hastigt utveckla sig. Flera af talarne konstaterade för öfrigt det faktum, att ayrshireracen vid korsning visade sig mindre konstant, så att det behöfdes flera generationer innan alkomman antoge ayrshirekarakteren, en omständighet som man fann helt naturlig, då Ayrshire vore en race som uppkommit af korsning med korthorns och andra racer. Resultatet af förhandlingarne blef en resolution, så lydande: Mötet anser ayrshireracen hafva motsvarat det dermed åsyftade ändamål att, med afseende å de tillgångar å foder och beten vårt vidsträckta land öfver hufvud taget erbjuder, i det densamma, särdeles då den bibehållits ren,lemnat goda resultat, så i afseende å mjö!k som köttproduktion; men då denna race, såsom uppkommen genom korsning af korthornsoch andra racer, icke torde kunna anses så konstant som Korthornsracen, samt anledning således är att antaga, hvad erfarenheten jemväl bekräftat, att korsning med korthornsracen under vissa förhållanden visat sig fördelaktigare än med Ayrshire, så och då ET med afseende å olika orters olika bördighet eller lokala förhållanden mera än en race här i landet bör införas, beslutar mötet, att i underdånig skrifvelse hos K. Maj:t anhålla, att ett eller flera stamholländerier af korthornmsrace af en mjölkgifvande stam för statens räkning inköpas. Närmaste frågan i ordningen var denna: Hafva de på åtskilliga orter gjorda försök att an Ala Jr Ele RR RT RR br