Aftonbladet – 28 juli 1862, sida 3

Erikssonoch handlandena Starck och C. Petersson. Ehuruväl vi ansett oss särskildi böra nämna detta, kunna vi dock med glädje tillägga att skotten i allmänhet voro särde les vackra. Rörande den i Waldemarsviks köping bildade skarpskyttelörening skrifves i ett enskildt bret: Skarpskytterörelsen går här framåt och allmogen -börjar äfven något inse sakens värde, men det är så mycket som gör alt! det på landet går sakta jemförelsevis emot i städerna, der befolkningen är samlad på ett ställe och således har lättare att komma tillsammans och vanligen äfven lättare att få instruktör. Hvad sjelfva Waldemarsvik beträffar tror jag emellertid att dei kan uppvisa ett större antal skarpskyttar i proportion till befolkningen än något annat ställe, ty med få undantag äro alla män skarsskyttar, antingen passiva eller aktiva. Föreningen räknar nu öfver 80 medlemmar och att skjutöfningarne ej varit fruktlösa bevisar jemförelsen mellan första allmänna målskjutningen den 1 September 1861 och allmänna målskjutningsfesten den 29 Juni detta år. I den förstnämnde deltogo 13 skyttar, då högsta pointen för trenne skott å 12 points tafla var 18 och i medeltal för hvarje skytt 5vs. Vid målskjutningen den 29 Juni begagnades 10 points tafla. Af 33 skyttar som deltogo i målskjutningen vanns högsta priset värdt 30 rdr af pistolsmeden Svensson i Waldemarsvik för skjutna 27 point; andra priset värdt 20 rdr af inspektor Malmberg på Strand för skjulna 24 point; och tredje priset värdt 10 rdr af näm.demannen Sven Peer Månsson i Fifalla och hr G. A. Wall: berg vid Gusum för hvardera 23 point, och beslöto de att dela priset så att den som erhöll det betalte den andre haltva värdet. Medeltalet point för hvarie skytt utgjorde 11!:;5. Föreningen har redan 25 st. vid Husqvarna tillverkade gevär af Wredeska modellen och dessutom 7 utländske studsare. Då kassan det tillåter, kommer att för allmän räkning uppköpas några gevär. Seder den ungefärliga ställningen för närvarande. Efter hvad jag genom samtal med allmogen inhämtat skulle deltagandet för skarpskytterörelsen blifva allmänt om någon genast synbar fördel dermed vunnes. Skulle allmogen få sätta upp ett förslag tror jag det skulle blifva ungefär så lydande: Beväringen slipper mötena emot det att dei hemorten höra till någon skarpskyttekår och der lära exercis och målskjutning; avt den besparing för kronan, som härigenom uppkommer, användes till underlättandet af gevärs uppköp för de mindre bemedlade skarpskyttarne och att inom eller närmastskarpskytteförenings område boende militär beordras att gratis eller mot skälig ersättning på vissa tider tjenstgöra som instruktör samt slutligen att ett visst antal exercisgevär utlemnas till hvarje förening. Hvar och en som känner vår nuvarande krigsminister hoppas det bästa för en förståndigt ordnad nationalbeväpning.