Aftonbladet – 26 juli 1862, sida 3

rike har man sedan 1815 ökat skulden till tredubbla beloppet och räntan till det dubbla. Mot slutet af förra århundradet vore de begge stora nationersas produktiva krafter ungefär jemngoda, nu är Englands införsel 90 procent och dess utförsel 44 procent större än Frankrikes; England omsätier fem gånger så etort kapite! och har fem gånger å stor handelsflotta. De summor, som medelklassen och de mindre bemedlade använda för att betrygga sin ålderdom, äro fem sånger så stora i England somi Frankrike. Dessa äro frukterna af den nya princip, som men i slit vidsträcktare omfattning har lagt ill grund för Storbritanniens Utveckling. Bä tet slutar med en berättelse om danska fribandelsföreningens stiftelse och första verksamhet. Att döma af det lemnade profvet blir denna tidskrift både intressant och lärorik. — Af Tegners erbeten har en ny tysk öfversättning utkommit i Leipzig under titeln: Esaias Tegners ausgewöklie Werke, aus dem Schtwedischen von Edmund Lobedamz, mit dem Porträt Tegners in Stahl gestochen von Weger.4 Boken, 290 silor stark, innehåller en biografi öfver skalden samt hans bästa dikter. En tysk tidskrift yttrar sm dessa arbeten: Alt folkens kif och strid acker ej upp till de höjder, der de stora skallerna och t:nkarne stå med sina eviga verk. Reformationen har icke betagit oss smaken för Calderons verk, Moliere och Corneille ha utan mebn uthärdat frihetskrigens fransoshat, och lika litet som Ariosto och Petrarca lida af de mfall, som från så många håll riktas mot de moderna italienarne, lika litet kan Tegnr bli främmande för oss till följd af nutidens skandivåavism. Det är en tröstande och vederqvickanle tanke att denne svenske skald ännu är lika KE hos oss som på de lugna tider, då hans Prithiofs saga eröfrade våra hjertan med storm. Dessa sympatier för en svensk skald, hvilka motsvaras af lika varma skandinaviska sympatierför snillets heroer hos oss, äro en borgen ör oss att de moln, som nu sväfva mellan oss och våra stamförvanter i norden, icke alltid skola fördystra vår politiska horisont. I sjelfva verket är den andliga förvandtskapen stor, och skaldernas mission är att hålla den vid lif. I letta afseende måste Tegnr nämnas först bland svenskarne. Han står oss så nära, att vi nästan skulle kunna räkna honom till de våra, och eri ligger också skälet, hvarföre han så hastigt naturaliserat sig hes oss. — Ett omdöme om Oehlenschläger i England. I en artikel med öfverskrift: The dramatic poetry of Oehlenschläger i innevarande års Januarihäfte af Westminster review yttras bland annat: Ilikhet med den mest berömda af Tysklands barder i afseende å yttre Jlefnadslycka och hans inre naturs konstnärslugn — och äfven i flera andra afeeenden, kunna vi i förbigående anmärka, spåras en icke ringa likhet mellan Guethe och Oehtenschläger — intog denne den danska poesiens pånyttfödare eller rättare den produktive skaparen af allt det bästa och Hdlaste i Danmarks hutidspoesi med ens en hög ställning, till hvilken hans snille berättigade honom, och under ett lefnadslopp, som sträckte sig utöfver gränserna för de ata dödligas, häfdade han ganska väl det öfvervälde, som han från början vunnit. Och man får icke påstå att, om Oehlenschläger också verkligen var kallad ti:l den högsta platgen bland sitt fäderneslands skalder, så medförde en dylik apphijelse likväl blott ett begränsadt inått af värdighet och betecknade endast besittningen af underordnade själsgåfvor, enär den danska litteraturen i sig sjelf snarare är ett namn än en verklighet eller, sedd ur den gynsammaste synpunkten, ett svagt återsken af den lysande grannlitteraturen, den tyska. En sådan mening, om den också är vidt spridd — och vi medgifva öppet, att me hysa den och att den ofta göres gällande till och med af dem, som borde veta bättre — har sin rot antingen i ytterlig okunnighet eller i högst klena och ytliga begrepp om den danska litteraturens sanna karakter. Den danska litteraturen är i sjelfva verket icke någon ömklig skugga, icke något svagt återsken af dess tyska grannes omfångsrika och lysande litteratur. Pariskarne ha en sjelfständig, klart betecknad, ursprunglig litteratur för sig sjelfva af äkta skandinavisk anda och alldeles oberoende af främmande källor, obestridligen mycket ringare i omfattning och derföre ätven i inflytande än tySkarnes litteratur, men likväl uppfylld af ett egendomligt själlifs elementer och så olik den tyska andans alster, som den ena nationens naturanlag och böjelser äro olika den andras. Vi uppmana med tillförsigt en och hvar, som studefat dansk litteratur, att gifva oss rätt i aet påstående vi här framställt. Blott de, som, antingen aldrig undersökt nordeuropas litterära skatter eller gjort det på det mest ytliga och lättsinniga sätt, skola våga bestrida en sats, hvilken med säkerhet skall bekräftas af alla, som, icke ijettråde af fördomar, uppkomna af ett uteslutande stödium af tysk litteratur, vilja gifva både tyskarne och danskarne hvad dem tillkommer bland det nyare Europas författare. Närsåledes ÖOehlenschläger enligt allas enhälliga mening är berättigad att intaga thronen i den danska skaldeverlden, så är den kungastol han sålunda ina ingalunda af ett ringa inflytande och värighet. Men vi våga gå ett steg längre och påsb, att Oehlenschläger, äfven i jemnförelse med tina likar i andra länder, i fullt mått förtjegar erstenemmingen: en utmärkt (illustriovs) skald. — Laubes memoirer. Teaterdirektören Heinrich Laube är sysselsatt med att skrifva sina teatermemoirer för åren 1850-62, d. v. s. hans folfåriga verksamhet i Wien. Två delar skola redan vara färdiga att läggas under pressen. Rättlegångscch Polissaker.