Aftonbladet – 26 juli 1862, sida 2

nistern att de skola vara snälla och beskedliga barn och gå lugnt och stilla hem. Om den holsteinska ministerr, konseljpresidenten och utrikesministern är någonting,så är ban eftergifvande; han förbjöd dem att fira festen, han tog sitt förbud tillbaka med vilkor att de tryekte sin inbjudning med små i stället för med feta stiler, eller något ditåt, och så gingo de hem och firade sin fest och skrattade ät oss allesammans så att de kiknade. Det gör för öfrigt ingenting, ju galnare desto bättre! Den 25 Juli, årsdagen af slaget vid Isted, skall firas i Flensburg, på hvars kyrkogård öfver de fallnes grafvar skall resas ett väldigt, af professor Bissen modelleradt lejon, som lyfter sitt vaksamma hufvud, och skall placeras så att det vänder det mot söder. 200 köpenhamnare ha af flensburgarne blifvit inbjudna att deltaga i festen såsom deras gäster, så att de bo hos dem. Bland dessa befinna sig äfven 50 medlemmar at studentsångföreningen. Men dessa reste redan i dag till staden Slesvig, dit de artigt blifvit inbjudna och der de skulle gifva koncert. Derefter fara de till Dannevirke och låta de danska sångerna klinga från drottning Thyras vall. Det skall troligen intressera er att höra, att bönderna i Hyttensamt, ett af de sydligaste, tyska talande distrikteroa, hvilka äfven på sin tid måste taga parole af slesvig-holsteinarne, bjudit de danska studentsångarne till en fest. Dessa bönder känna trycket af det tyska herremansväldet och ha lärt att de måste söka norrut, om de vilja ha frihet; detta är säkerligen närmaste orsaken hvarföre de slutit sig till den danska saken. Men de stackars Tonderna skola komma att slita mycket ondt för denna bjudning af sina slesvigholsteinska omgifningar; i det hänseendet föres der ett strängt tyranni. Vi gå här hos oss och vänta på en fatmiljhändelse, jag menar den, att Danmark skall bli förlofvadt med England, det vill säga prinsessan Alexandra på våra vägnar med prinsen af Wales. . Man har påstått att ingenting annat nu fattades än att de båda vederbörande tycka om hvarandra, och fattas ingenting annat än den lilla biomstänUgnen så kan ju saken anses klappad och klar. Man hade till och med väntat prinsens besök här på hösten, men den underrättelsen lärer vara iörhastad; mamma vill icke ännu. Prins Alberts minne förbjuder det, och om hon af detta skäl kan låta japaneserna utsätta sig för att få sina magar uppsprättade, emedan de måste resa hem utan att ha sett henne, så kan hon också försvara, att hon låter sin son vänta med förlofningen. Men det är ledsamt för oss, ty det hade alltid varit en omvexling, någonting nytt att tala om, och intet nytt är så angenämt att tala om som en förlofning. : Bland de allra nyaste nyheterna är ett handelsfördrag med Turkiet, hvilket stadfäster och utvidgar äldre öfverenskommelser. De nödvändiga ordnarne och dekorationerna i anledning häraf äro redan utbytta, hvarvid det råkat hända att en ung diplomat har börjat der han skulle sluta oth af ett misstag blifvit utnämnd till kommendör af Gud vet hvilken orden i stället för till riddare. Det skall vara en oerhörd dilemma man råkat i genom en sådan händelse; man kan icke itudela orden och kalla sig Xriddare af Midji och kommendör af misstaget ; man behåller således kommendören, kanske är det en himlens fingervisning att man redan är på kulminationen!