Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 3

—— tt 02 RR Norah höll i handen en tablå öfver banågens ankomst — och afgångstiden. De sade Xalat som huruvida mr Vanstone möjgen skulle hinna följa bantåget tillbaka ch komma henr till utsatt tid. Detta ämne väde dernäst ledt den till attytäla om det irende .som förorsakat hans resa dl Grailsea — sett barmhertighetsverk, som vanligt; len var nemligen företagen för mjölnerens skull; hvilken hade varit heris ärrenwdator edån långt tillbäka och som bu hade fåkat i svåri, ekonomiskt betryck. Härifrån hade !e, utan att sjeliva tänka derpå, jöfvergått 41 ett ämne som ofta upprepades af Jem, utan att de någonsin tyckte sig hafva -agt nog — Toftal jöfver mr Vunetone sjelf. Hvar och af.dem hate af egen erfarenhet t berätta något drag soms-tecknade hans idla, barnsligt rena karaktär. Samtalet .yektes blifva nästan smärtsamt intresserande för hans inaka. Den tidpunkt, som hon så mycket oroade sig för, var hu alltför nära att hon icke skulle känna sig nervöst känslig vid tanken på honom, som alltid innehade första rummet i hennes hjerta. Hennes Ögon voro fulla af tårar, då Magdalen förenade sig med den lifla gruppen under portiken; hennes affallna hand darrade, då hon gef sin yrgsta dotter ett tecken att intaga den lediga platsen vid hennes sida. Vi talade om din farX, sade hon sakta. Ack, min älskling, om ditt äktenskap endast blir så lyckligt —4 Hennes röst blef osäker; hon gömde hastigt: sittansigte i näsduken och lutade sitt huvud emot Magdalens-axel. Norah kastade en bedjande blick på miss Garth, soni genast återförde såmtalet till det mera trivial: ämnet: tiden för mr Vanstones återkomst. — —. (Forts. följer.)