Aftonbladet – 24 juli 1862, sida 2

och stod ansigte mot ansigte med sin syster. Innan hon hunnit göra någon frågas tilltalad: Norah henne med en förvirrad min på följande sätt: Jag ber om ursäkt; jag ber att du måtte förlåta mig. Magdalen stirrade på sin syster med största förvåning. Hos henne hade allt minne af de häftiga ord de vexlade i parken utplånats af de nya intressen och förhoppninar som nu upptogo hennes själ; de hade så fullkomligt utplånats, som om det vredgade samtalet aldrig hade egt rum. Förlåta dig4, upprepade hon med ett ut tryck af häpnad, hvad då?4 Jag har fått höra det förslag som är i fråga för dig, fortfor Norah med enöfverdrifven ödmjukhet i sitt sätt som var nästan san jag önskade att allt åter skulle lifva godt oss emellan; je önskade säga att jag är ledsen öfver hvad som händt. Vill du glömma det? Vill du glömma och förlåta hvad som tilldrog sig i parken? Hon försökte att säga något mera, men hennes inrotade förbehållsamhet — eller kanske hennes envisa förtroende till sina egna isigter — gjorde henne stum sedan bon sagt dessa ord. Hennes ansigte fick hastigt et: mulet uttryck. Innan hennes syster Hunnit svara henne vände hon sig tvärt bort och skyndade uppför trappan. Iona Magdalen hann följa efter henne, poades dörren till biblioteket och miss Garth oalkedes för att yitra de välönskninsarsom tillfället gjorde lämpliga. De andadt i de il ofverdrifi a en nyss höri Sr AYSler .y sade kämpat emot sitt mrotade misstroende emot Frank af andseende för det afgörande beslut hennes föräldrar hade tagit till fördel för honöm, indfal