Aftonbladet – 23 juli 1862, sida 2

England. Jag önskar för hans egen skull stt han hade det. Jag önskar ynglingens välgång af hela mitt hjerta.? Får jag älven önska hans välgång, pappa. af hela mitt hjerta? Ja visst, mitt barn, det är ju din fordna lekkamrat — hvarför skulle du ej göra det? Hvad står nu på? Gud hjelpe mig, trorjag icke att flickan gråter? Man skulle i san ning kunna tro att Frank vore på väg ant deporteras för lifstiden. Din Hlla toka! Du vet lika väl Scm jag att han reser till Kina för att göra sin lycka. Han vill inte göra lycka — han skulle kunna göra någonting som vore mycket bättre. Hur tusan skulle han kunna det? Huru? Det skulle jag just vilja veta?? tJag är rädd för att säga dig det. Jag är rädd att du skall skratta åt mig. Vill du lofva ätticke skratta åt mig?? Allt hvad du behagar, min lilla MagdaJen. Ja, jag lofvar det. Se så, fram med sanningen nu! Hvad bättre skulle Frank kunna göra?t Han skulle kunna gifta sig med mig. Om det sommarlandskap, eom låg för m: Vanstons ögon, hastigt hade förvandlats tili liflös vinter — om träden hade förlorat alla sina löf och de grönskande fälten inom ett ögonblick hade blifvit hvita-af snö — skulle hans ansigte knappast hafva kunnat uttrycka större häpnad än då hans dotter med osäker röst uttalade de få sistnämnda orden Han bjöd till att få se på henne — me hon förhindrade detta ihärdigt: hon gömde alltjemt ansigtet vid hans axel. Var: det verkligen hennes allvar? Hennes kind som var våt af tårar svarade för henne. Er långvarig tystnad uppstod; hon väntad. — med ovanligt tålamod — väntade att han