Aftonbladet – 22 juli 1862, sida 2

voro af nöden för hans unga väns resa mr detaljeradt blefve öfvervägda. ?Jag föreslår att vi alla sofva på saken?, sade han, I morgon skola vi vara lugnare och då blir äfven tidsanog at besluta om allt hvad som ännu ej är rätt klart för oss. Detta förslag antogs villigt och alla v öfverläggningar fingo således hvila till fölJjande dag. Morgondagen var bestämd att atgöra flera ovissheter än mr Vanstone nu kunde drömma om. Tidigt på morgonen sedan miss Garth som vanligt hade tillagat 1 för frskosten, tog hon sin parasol och gick ut i trädgården. Hon hade sofvit ilta, och-tio minuter i friska luften innan familjen samlades skulle som hon trodde gifva henne ersättning för sin förlorade nattrö. Hon vandrade bortåt blomsterträdgårdens Fttersta gränser och återvände derpå, längs en annan gängstig, bor den förbi eu prydiig paviljong, belägen vid sidan af gräsplagen och hvarifrån men hade en vidstrackt utsigt öfver nejden. Ett lätt buller — litt, och dock ej alldeles likt fogelavitere träffade hennes öra då hon kom till sidon af paviljongen. Hon vek om kKörhet till dörren, såg in — och varseblef Magdalen och Frank sittande vid hvarandras sida. Till miss Garihs fasa låg Meagdalens arm obestridligen kring Franks hals och. hvad som var änou värre, ställnivgen al henucs ansigte, i dei ögonblick hon blef upptäcks, satte det utom tvifvel att hon just nyss hade erbjudit offret för handeln på Kiaa den första och yppersta tröst som en gvicna kan skänka en man. Med andra ord sagdt: hon nade gifvit Frank en kyss. HO Forts. följer.)