Aftonbladet – 21 juli 1862, sida 3

en målning 1 flera af sina mole så gräslig och upprörande, att det vore omöj igt i skrift återpå va den; och samtidigt med dessa klagomål ade de båda tilldragelserna inträffat, att från ett af de Feronska husen en massa af orenlighet midt på dagen blifvit utkastad, äfvensom att en af de der inrymda liderliga qvinnorna uti delirium tremens störtat sig ut genom ett fenster, hvilket haft tillföljd att bon några dagar derefter på lasarettet afled. Vid inhändigande af alla dessa upplysningar hade magister 5. ansett ett af de undantagsfall ega rum, då pressen kunde och borde supplera domstolarne och ordningsmyndigheterna, genom att emot lasten och useiheten vädja till en allmänna. opinionens döm, ett af dessa fall, då den kunde och borde vända sig till sjelfva roten och upphofvet till det onda, i stället för att endast se på de förarelseväckande yttre uppenbarelserna deraf på de underordvade medömkansvärda verktygen. Det hade synts magister S. ligga i klar dag, att ett dylikt förargligt lefverne icke skulle kunnat fortfara ,åtminstone icke i så hög grad. om det icke fonnes personer, som rent at spekulera på lasten, i det de till låga priser köpa dylika hus, som redan ha en på sådant sätt utbildad industri eller som tyckas kunna lämpa sig för en:sådan, och sedan uthyra de i dem befintliga, vanligtvis öfver all beskrifning eländiga lägenheterna till fattiga personer, af hvilka det är otänkbart att utbekomma en så hög hyra, såvida de icke, nöjande sig sjelfva med ett litet kök eller annat kyffe, använda det öfriga till liderlighetsnästen för lösa och osedliga qvinspersoner. Af detta skäl hade magister S. ansett den uppmaning han i detta hänseende riktat till hr eron vara gr i samhällsordningens och den offentliga moralens namn. Magister 8. tillade, att han visserligen hade för princip att icke gerna blanda det publicistiska skrifställeriet in uti enskilda förhållanden; han skyggade i det längsta tillbaka för att med de vapen, som pressen eger, och för hvilkas rätta begagnande den är samhället ansvarig, antasta en enskild person; men han hade ansett; som sagdt, ett dylikt undantagsfall, då sådant för det allmännas skull måste ske, här ega rum. Vädjandet till den allmänna opinionen i detta hänseende hade skett efter sorgfällig undersökni och moget öfvervägande, hvarföre magister S. förklarade att han ej hade något att återtaga, utan underkastade sig med lugn det omåöme, som den lagliga opinionsnämnden deröfver kunde komma att uttala. Magister S. erinrade vidare att han ansåg det för en af publicitetens främsta pligter att låta hvar och en, som är tadlad, komma till ordet för att försvara sig, och derföre hade han ock ärnat att i Aftonbladet införa en af hi Feron såsom ppor or n:r 3 till hans memorial fogade skrifvelse, oaktadt magister S. mundtligen förklarat hr Feron att han ansåge densamma ingenting bevisa, då det icke vore tänkbart att en sådan skändlig rörelse år efter annat kunnat i ett hus fortsättas utan husvärdens vetskap samt hans öppna eller tysta medgifvande. Det oaktadt hade magister S. ämnat införa denna skrifvelse, med bifogande af en reservation i nyssnämnde syftning, då man af en polisrapport, som nu in oria bifogades, erfor att hir Ferons skrift i de der förekommande faktiska uppgifterna innehölle direkta osanningar, samt att bland annat br Feron sjelf utan mellanhand uthyrde ett rum åt lösaktiga qvinspersonen C. Lind mot 6 rår pr vecka. Vid detta upplysta förhållande hade mavister S. icke ansett sig förpligtad eller ens bevättigad att publicera en dylik osannfärdig skrift, hvarföre dess hufvudsakliga innehåll endast i korthet blifvit omnämnådt i tidningen. Magister Sohlman anhöll nu härefter att få till lomstolen och den blifvande juryn inlemna åtskilliga handlingar, som i någon mån kunde jena till kommentarier öfver hr Fårons skrift ned ty åtföljande bilagor. Föratttill en början få ip ilj huru kongl. poliskammaren som haft tskilligt att beställa med hr Feron, i hans egenkap af husvärd, dömde honom, aflemnade nagister S. ett polisprotokoll af den 7 Juli 2 : 862. fö Fe Af nämnde bil. inhämtades bland annat att ir Feåron, hvilken i poliskammaren varit kallad ill inställelse, jemte åtskilliga af sina hyresgäter, blifvit af öfverståthållare-embetet förständiad att, derest han fortfarande ärnade upplåla sina yendomar till bostäder för lider iga qvinnor, egna deamma sådan tillsyn att vidare oordningar före.ommas.4 Då hr Fåron i sin skrift velat låta våskina att han hörde till den kategori af husärdar, som vidtagit alla möjliga åtgärder för att sina hus få byg: ligt och ordentligt hyresfolk, amt att han icke kunnat hjelpa, om han någon ång blifvit narrad och ett enstaka undantag egt um, anhöll mag. S., för atti någon mån bemöta enna uppgift, att nu få till rätten aflemna ett tdräg ur Stockholms stads allmänna besigtnings;yrås bostadsbok, !varaf inhemtades att ifri en 1 April 1860 till och med den 7 Juli 1862 ade i hr Ferons hus n:r 1 Klockgjutaregränden ott 31 och uti hans hus n:r 3 Kolmätaregrän:eh 29 liderliga qvinnor, tillsammans 60 sedesssa personer, om hvilka anteckning fanns att n genom dränkning afhändt sig lifvet och fyra siat sin. bostad för attkinträda fi allmänt väkte. Såsom bevis på den qvinspersons sedliga bekaffenhet, åt hvilken hr Feron sjelf omedelbart iyrt rum, bifogades ett utdrag ur samma be-gtningsbyrås stamrulla, utvisande att bemälde vinsperson från den 29 Juni 1859 till den 7 Juli 862 sex gånger vårdats å kurhus, den 20 Juli srlidet år blifvit häktad för utestrykande och en 27 derpå följande Augusti af öfverståthålweembetet erhållit föreläggande att inom 8 da. ar skaffa sig laga försvar. Som hr Feron vi.are förnekat att hyresbelopJen voro orimiiga i förhållande till husens och igenheternas värde, bifogades intyg från Stockiolns rådhusrätt, att hr Feron köpt de båda ;rågavarande husen, det i Klockgjutaregränden .elägna för 5000 rdr bko, och det i Kolmätaresränden för 5000 rdr rmt, görande mag. 8. härid det tillägg, att om man ock endast hölle sig ill de af hr Feron uppgifna hyresbeloppen, nem: igen för det förra huset 1360 och för det sedare 1270 rår rmt, så utgjorde detta ett så högt äntebelopp, att mag. S. tviflade det något anÅt hus i Stockholm kunde uppvisa snågot dyt. vå I Hvad de jemförel er anginge som hr Feron i sin skrift uppställt mellan hyresbeloppen för sina us och andra hus i trakten, så ansåg ag, S. rg jemförelser IR bevisa: ett af dessa ilas, Hotellet Prins Öscar vid Myntgatan, hade ett helt annat skick och läge, och de andra åber-pade lägenheterna uthyrdes, liksom Feronska Husen, åt liderliga qvinnor, såsom ett bifogadt Ag utvisade. ! Att hr Feåron ej haft någon skygghet att vara vjird för hus, der liderlighet i stor skala bedrifvi(s, kunde man finna deraf att oaktadt hr Feson sedan 1854 varit egare af huset n:o 1 Klocksjutaregränden, der enligt bifogadt intyg från besigtnmgsbyrån en dylik skändlig rörelse bes ttifvits, alltsedan hr Feron blef egare, han för ett par år sedan ytterligare inköpt huset n:o 7i ROR TE som också utgör liderlighetsuästen. Afett bifogadt ordningsmannaintyg fann man vidare att hr Fåron äfven förut. innehaft ett dylikt hus vid Prestgatan, dersamma nesliga industri bedrifvits. Svarandens förklaring upplästes af rättens ordrörande, jemte dervid fogade här ofvan om