Aftonbladet – 21 juli 1862, sida 3

ARV ES en oo Nyt TA SSTET tr NV TN na erhållna sår. Japanesiska regeringen har tagit i besi ning Bonin-öarne, der britiska flaggan svijat sedan 30 år. Röättegångsoch Pelissaker. Inbrottsstöld och mordbrand. Kl. , 12 natten till sistlidne söndag utbri eldsvåda uti huset n:r 19 vid Lilla Nygatar hvarest tidningen Dagligt Allehanda har sin byri och der den tryckes. Elden, som häftigt utbrö inne å byrån, blef dock släckt utan att brand signaler behöfde gifvas, emedan lyckligtvis båd: arbetsfolk och vattenledning genast fanns tillgå. Den i dag hållna polisundersökningen ha emellertid icke lemnat ringåste upplysning on eller-spaning å tjufven, hvilken jJemväl anlag mordbranden. De upplysningar, som vunnos om händelser voro i korihet följande: Byrån, bestående af i rum, är belägen I sammanhang med sätterilok: len. M.rdbrännaren hade icke begagnat ingån gen till byrån, utan gått genom sätteriet, hva: nyckel han tagit å ett gömställe der den brukad förvaras, och hvilken nyckel sedermera anträs fats å golfvet inne i sätteriet. Sätteriet och bi rån skiljas af en brädvägg, å hvilken finnes så väl en dörr som en lueka för manuskripters u! lemnande från byrån. Dörren var åt byråsida: stängd medelst en större rigel. Anläggaren zi elden har krupit in genom luckan, som stå! öppen, men vid utgåendet begagnat dörren, sc day han fråndragit rigeln. tskilliga å sätteriet anställda konstförvandt:e hade straxt före kl. !, 12 passerat huset och d: märkt eldflammor å byrån. De hade sprungit i: i tryckeriet på nedra botten, hvarest under nat ten 6 murare voro sysselsatta med reparation oc); der konstförvandten Svensson hade tillsyn öfve lokalen. De hade ropat: elden är lös, och de: efter hade först Svenssen och sedan de öfrig: konstförvandterna skyndat Pra trappan 80.; leder till byrån: Oaktadt de begagnade ettjern spett hade de icke kunnat uppbryta dörren til byrån. De hade då skyndat uppför en annar trappa, som från gården leder till sätteriet, och funnit dörren dit öppen samt rigeln på dör ren till byrårummen fråndragen, så att de kommit in till elden. Vid samma tid had mureriarbetarne, biträdda af tillstädeskomns liskonstapeln Silfverling, lyckats att mec jernspett inslå dörrspeglarne till byråns hufvudingång. Elden, som utbrutit från en större bok hylla; stående i mellersta rummet och fullpac: kad red tidningar, hade spridt sig häftigt omkring rummet och hettan varit så stark att fön sterrutor sprungit sönder. Vattenledningen, som just qvällen förut hade kommit i gång i huset, blifvit anlitad, och dermed lyckades det hämma eldens framfart, som troligen ej så lätt kunnat hejdas om elden hunnit bana sig väg till ett invid byrån beläget kontor med upplag af makulatur och tryckpapper. Vaktmästaren å byrån, Hagström, hade kl. half 9 på aftonen, då han lemnade byrån efter vanligheten skjutit rigeln för dörren till sätteriet. Städerskan ORTEN hade sist innevarit å byrån, men kl. half 10 begifvit sig bort och stängt dörren. Hon hade icke begagnat ljus. Konstförvandten Lindberg hade kl. , till 9 stängt dörren till sätteriet och hängt nyckeln å den vg spiken i förstugan, och hade han hört att Hagström kort förut skjutit rigeln för dörren till byrån. Konstförvandten Rosander. hvilken jemte några kamrater passerat förbi, var den som först från gatan varsnade elden och gjorde alarm. Hvarken konstförvandten Svensson eller några af murarne hade på qvällen sett någon. person passera portgången. Porcen hade under natten ieke varit stängd, utan blott stått tillskjuten. . Magister Lindströms: i en låda uti skrifbordet förvarade plånbok, icke innehållande penningar, men en del andra dokumenter af värde, hade tillgripits; kl. 4: på morgonen hade ien af 10-årige gossen Magnus Andersson, hvilken jemte en kamrat varit ute och metat, hit ats nedanför kajen vid den s. k. Orebrohamien. I plånbokenclärer icke någonting saknas Såsom förut är nämndt, har ännu icke någon applysning vunnits angående den brottslige; det ntages att denne hatt kännedom om lokalen. Vid i dag anställdt försök har det visat sig, att en person lätt genom luckan kan bana sig väg rån sätteriet till byrålokalen. Undersökningen, :om Böfvervars af magister Lindström och samtiga vid eldens upptäckande och släckning närvarande personerit uppsköts tills om torsdag, i fvaktan på vidare upplysningars vinnande: Tryckfrihetsmålet: skomakaren Feron contra Aftonbladet. Såsom vi i en kort notis förut omnämnt förevår detta mål å rådhusrättens 6:te afdelning sednast torsdagen den 10 Juli. I nämnde notis lofvade vi att återkomma till en närmare redogö-else för hvad som då förekom, men af brist bå utrymme i er ha vi hittills nödgats appskjuta dermed. Som målet emellertid snart jer till handläggning företages anse vi oss öra fullgöra fvårt löfte, samt få derföre mediela ett referat öfver föregående rät sgångsdags ;örhandlingar. Då målet den 10 Juli påropades, inställde sig parterna personligen, och afgaf Aftonbladets ntgifvare, magister Sohlman, enligt rättens förut 2jorda förelsep nde sin förklaring. Magister Sohlman erinrade till en början om den taktik hr Fron valt, att i afseende på den af honom klandrade och åtalade uppsatsen oupphörligt tala om polisreferenten, ehuru magister Sohlman muntligen hade upplyst hr Feron derom att tidningens polisreferent icke haft någon del i artikeln om hr Feron, utan hade densamma efter lugnt och noggrannt öfvervägande af omständigheterna blifvit inom redaktionen författad. Syftet med detta oupphörliga tal om referenten, förmenade svaranden, visade sig uti Iden sedermera i hr Ferons skrift förekommande ibsinuationen om anledningarne, hvarföre hr Feron och liderlighetsnästena uti hans hus skulle ;å blifvit i tidningarne omförmälda, samt uti den i sammanhang dermed af hr Fåron gjorda uppgiften att en tidningsreferent skulle uppvaktat I Honom med en skriftlig anhållan, att han måtte Besöka honom för att undanrödja obehag. Det Hade förefallit svaranden mer än besynnerligt att I käranden, som så flitigt samlat hvarjehanda intetÅ sägande bilagor till sitt memorial, icke till dem fogat äfven denna omförmälda skrifvelse, hvilKen i sanning hade varit af stor vigt och betydligt intresse; och alldenstund det måste ligga la pressens målsmän varmt om hjertat att all Korruption inom pressen måtte bli tillbörligen bortrensad, men att å andra sidan lösa tillvitelser mot pressen bli behörigen tillbakavitl såde, ansåg sig hr Sohlman nu böra yrka att hr Feron till de förut inlemnade handlingarne äfven måtte foga den skrifvelse, ur hvilken han gjort det ifrågavarande citatet. I annat fall förklarade hr S. sig anse hr: Ferons ifrågavarande l uppgift för en grof, uppsåtlig osanning, tillkommen för att söka föra juryn bakom ljuset. Magister Sohlman öfvergick härefter till för