Aftonbladet – 19 juli 1862, sida 3

sz nningens ljus i mrs Vanstones sinne, som vur alltför gynnsamt att försummas. Miss Garth rådgjorde ett ögonblick med sitt sam vete, såg hvad som borde göras och dröjde ej ett ögonblick dermed. Ni glömmerX, svarade hon, Satt en vis granne (till oss reser i morgon. Skall jag säga er verkliga förhållandet? Magdaler sörjer öfver Francis Clares bortresa.? Mrs Vanstone såg upp från sitt arbete, med en min af lätt öfverraskning, och log. Ah, det är ej gerna möjligt, sade hon. fatt . Frank kan vara intagen af Magdalen. det finner jag rätt naturligt — men jag kan inte tro ett hon besvarar hans känsla. Frank är så olik henne; så lugn och undfallande — je, I vissa fall så trög och hjelplös den stackaren! Han är vacker, det medgifver jag, men han är i alla fall så ytterligt olik dalen, att jag ej kan anse det möjligt — jag kan det verkbgen icke. eMin bästa goda mrs Vanstonel, utropa de miss Garth med största häpnad, är de verkligen er förmodan att menniskor fatts kärtek till hvarandra till följd af likheten a deras karakter? I de allraflesta fall är jus motsatsen förhållandet. Män gifta sig i si sta rummet med de fruntimmer, och frun. timmer med de män som deras vänner skulle anse möjligt att de vårdade sig om. Finns väl någon wening oftare jå våra läp: par äg: hvad kan hafva förmått herr den och den att välja henne till hustru? -— eller: Hur kunde det falla fru den ock den in att faga en sådan man?? — Har ej er erfarenhet af verlden visat eder att un ga flickor fatta beklagansvärda tycker för män, som äro dem fullkomligt;jovär: diga?? Jo, det är ganska sannt4, sade mrs Van