Aftonbladet – 18 juli 1862, sida 2

andra akterna voro tillräckligt afl Julias uppträdande, för att medgilva nödvänd:g ändring af kostymer. Äfven miss Garth kunde ej finna nya hinder att lägga i vägen, hur ifrigt hon ock sökte derefter. Frågan blef afejord inom fem minuter, och Täifonen fortgiek ; Magdalen lärde sig Julias spel med boken i handen cch förkla: rade sedermera på hemvägen att hon ämnade sitta uppe hela natten för attinstudera den nya rolen. Frank yttrade derefter sin fruktan att hon nu ej skulle få tid att hjelpa honom igenom sina svårigheter. Hon slo; honom skämtsamt på axeln med sin rol. Din tok, hur skulle jag kunna bjelpa mig utsn dig? Du är Julias svartsjuka älskare; du skall oupjhörligt förmå Julia att gråta. Kom i afton vid tådags och försök om du kan förmå mig att gråta. Du har ej ett Bammalt ondsinnt fruntimmer i peruk att spela emot nu. Det är mitt hjerta du skall krossa — och naturligtvis skalljag lära dig hur du skall kunna göra det. De fyra dagarna förgingo under trägna repetitioner, såväl allmänna som enskilda: Aftonen för representationen var inne; gäslerna voro samlade; det stora dramatiska företaget stod på punkten att underkastas åskådarnes pröfning. Magdalen hade så mycket som möjligt tagit tillfället i akt; hon bade inhemtat alla de lärdomar som direktören hunnit meddela henne på så kort tid. Då ouverturen började, lemnade miss Garth henne, sittande för sig sjelf i ett hörn bakom kulisserna, allvarsam och tyst, med sin luktflaska i en hand och boken i den andra, ihärdigt och i sista stunden beredande sig till den kommande pröfningen. Pjesen började under de förhållanden som vanligtvis åtfölja sceniska föreställningar i hemmet — en fullpackad salong, en afri