Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 3

Repetitionen fortgick. Det feta fruntimre med peruken (och det goda hjertat) åter gaf den känslofulla Julias karaktler med er egensinnigt tragisk patos och nyttjade tröst lös näsduken i första scenen. Den ogifte slägtingen led så allvarsamt af mrs Mala props misstag i språket samt tog sig en så utomordentlig möda med hennes språkfel alt de ljödo mera likt öfningar i vältalighe än något annat. Den olycklige yngling som hade blifvit sällskapets sista resurs : ?sir Antony Absolutes? person, uttryckte hans ålderdom och retliga lynne med at gå krokig i knäna och oupphörligt stöta golfvet med sin käpp. Långsamt och illa. under beständiga afbrott och oräkneliga miss: tag, släpade sig första akten fram till der scen, vid slutet af hvilken Luey uppträdei i en monolog med bekännelsen om sin hyck: lade enfald och prisande sin listighet. Här visade ett konstnärligt återgifvande a karakteren svärigheter, som Magdalen e hade träffat på i första scenen, och nu för leddes hon af sin fullkomliga brist på erfa renhet till mer än ett märkbart misstag. Med en ifver, som han ej hade yppat fö! någon annan af sällskapets medlemmar, kom emellertid anföraren genast till hjelp och lärde henne hvad som borde göras. Er ång borde hon tystna och gå ett slag om ring scenen — hon gjorde det. Vid et annvar tillfälle skulle hon stanna, skaka på hufvudet och kasta en näsvis blick utåt sålongen — hon gjorde så. Då hon tog upp papperet för att läsa igenom listan på de presenter hon hade erhållit, kunde hon väl gifva det ett litet slag at sitt finger? (Ja.) Och Dörja läsa den med ett let skratt? (Ja, efter att två gånger hafva försökt det.) i Kuade-bon-vid upprepandetat (te särskild: ariiglarna eliter) hvarje mening. skicka er slug blick rätt fram åt åskådarne?; (Ja, rät fram. åt åskådarne och. sä.slug vi sjelf be hagar.) Direktörens gladlynta ansigte lyste af bifall. . Han stack boken under sir ena arm.och applåderade muntert; herrar