Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 3

Himlen förlåte mig4, tänkte miss Garth som, ehuru mot sin vilja, måsteingå på der allmänna meningen. . tJag tror nästan jag ville önska att vi vore papister och hade ett kloster att sätta henne uti i morgon. En af mr Marrables betjenter kom in : salongen då denna öfverilade önskan upp: steg i guvernantens själ. Hon skickade ge nast mannen bakom kulisserna med dennsg helsning: Miss Vanstone har slutat sin roll vid re etitionen; bed henne komma hit och sitta bredvid mig.4 Betjenten återkom med en höflig ursäkt: sMiss Vanstone ber hjertligthelsa och anhåller att miss Garth ville förlåta Henne — hon häller på att förhöra mr Clare.4 Hon förhörde honom så grundligt att har verkligen tog sig temligen väl ut med sir rol. De öfriga herrarnes uppträdande val tröttande och platt... Frank var just en grad bättre — hän var blygsamt oduglig och har vann vid jemförelsen. Tack vare miss Vanstone, anmärkte di rektören, som hade hört förhöret, Hon drog honom igenom. Vi skola stå oss slätt nog på aftonen sedan ridån har fallit på andra akten. och publiken har sett henne för siste gången Det är stor skada att honinte ha ätt någon bättre rol. Det är en stor lycka att hon ej här mer att göra än hvad som är fallet, mumlade miss Garth, hvilken: hörde hvad han sagt. Som det nu förhåller sig, kan väl inte menniskorna: hinna förvrida hufvudet på henne med sitt bifall. Hon är ur pjesen med an: dra akten — det är en tröst! Intet väl ordnadt sinne drar någonsin förhastade slutsatser; miss Garths sinne var väl ordnadt, derför borde hon enligtz logiken hafva varit öfver den svagheten att blindt rusa efter bevis. Hon hade emellertid i förevarande fall gjort sig skyldig till detta misstag. I enklare. ordalag sagdt förutsatte den lugnande reflexion, som just nu undfallit henne, den öfvertygelse, att skådespelet