Aftonbladet – 17 juli 1862, sida 3

dets stora Istrågor, framför allt representationens ombildning i folklig anda samt understödjandet och genomförandet af nationalbeväpningsidben. Detta anse vifören oafvislig pligt för de personer, som erhålla förtroendet att representera vårt samhälle vid det stundande riksmötet. Från Wennersborg berättar stadens tidning för den 14:e: Det förberedande valmöte, som hölls härstädes sistlidne fredagsafton, bivistades af omkring 40 valberättigade ledamöter inom samhället. Sedan en afinbjudarne till deita möte, bokhandlarer Zettergren, uti ett föredrag, i korthet afhandlande den stundande riksdagens framstående betydelse och de konstitutionela förbättringar, som deraf äro att vänta, äfveosom att ändamålet med denna sammankomst vore att framkalla kandidater, hvilka voro hugade att åtaga sig riksdagsmannakallet, och dessa i sådant fall borde uppmanas att tillkännagifva sina åsigter, åtminstone uti de vigtigaste frågor hvilka komma att under detstundande riksmötet afhandlas, uppdrog talaren åt de till. städesvarande att för detta möte utse en ordförande, dertill enhälligt valdes landssekreteraren och riddaren C.-O. Almqvist, hvilken behagade åtaga sig ledningen af sammankomsten. På framställning af ordföranden uppgå: vos af åtskilliga personer följande att komma under omröstning vid det blifvande riks dagsmannavalet, nemligen: f..d. riksdagsfullmäktigen, rådmannen C. G. Fridstedt, vice häradshöfdingen, litter. rådmannen J. Börjesson, f. d. rådmannen 4. J. Landström. bokhandlaren F. A.Zettergren och garfverifabrikören J. G. Carlberg, hvilka alla voro närvarande. Af dessa förklarade de tvenne örstnämnda sig oförbindrade att åtaga sig sdagsmannabestyret, . i händelse d derull blefvo valde, hvaremot de trenne sednare, nemligen Landström, Zettergren och Carlberg, af skäl, hvilka de hvar för sig uppgåfvo, undanbådo sig att komma under omröstning till ifrågavarande uppdrag, hvarmed, sedan de tillstädesvarande valmännen förklarat sig antaga de framlagda skälen till befrielse, det fick bero. Rådmannen Landström begärde derefter ordet och tillkännagaf, att -han trodde sig känna det tänkesätt och de åsigter som rådmannen Fridstedt hyst och fortfarande skulle hysa ide framstående riksdagsfrågorna, hvaremot och då sådant vore honom obekant i afseende å häradshöfding Börjesson, föreslog han att denne derom borde yttra sig. ; I anledning häraf och på uppmaning af ordföranden anförde häradshöfding Börjessos: att han delade de åsigter, som vid sist hållna riksmöten, särskildt inom borgareståndet, gjort Ng gällande i afseende på repregentionens ombildning; önskade sålunda göra gemensam sak med dem, hvilka i frisinnad anda komme att arbeta för detta så länge eftersträfvade mål. -Tryckfriheten ville talaren ickelemna ovidrörd ; såsom häfstången för verkliggörandet af all frihet, borde den noga bevaras; att den vid grundläggandet af vår nuvarande konstitution inrullerades bland rikets grundlagar var en produkt af utmärkt statsmannavishet, och en representant bör veta att akta densamma såsom en ädelsten. Hvad religionsfrågan angår, så visa alla tecken på, att tillståndet inom kyrkan blir med hvarje dag allt mera betänkligt; en reformation tyckes här vara mera behbjertansvärd än frågan om lagar för rättigbeten att ur kyrkosamfundet utträda. Lika litet som det låter med kristendomens anda förena sig att själasörjaren eger politisk. makt lika litet bör det åligga honom att vara fiskal 1 församlingen och protokollsförare i dess materiela angelägenheter; Exempel finnas, alltför talrika, att presten på det mest betänkliga sitt dels vårdslösat. den civila afdelningen af. sitt embete och dels missbrukat: densamma för att imponera på och chikaneca misshagliga individer, hvarigenom denna makt mångenstädes gjort sig lika olidlig, lika förhatlig som någonsin påfvens makt i före detta kyrkostaten. Det vore således hög tid att arbeta på en genomgripande förändring häratinnan, hvilken obestridligen skulle medföra lyckliga resultater inom församlingarne. Likaså ansåg talaren tiden vara inne för skolans emäncipation från kyrkans absoluta bfverinseende. Hvad: krigsväsendet nagkr så borde folkbeväpningen understödjas och uppmuntras, samt, såsom ett verksamt medel till denna ides verkliggörande, ändamålsenlig vapenföring i skolorna inrymmas. Härefter begärde och erhöll rådmannen Fridtedt ordet, andragande: att han, ehuru ingaunda vän af bikten, dock ville tillkännagifva let han vid föregående riksmöten har varit Pland lem, hvilka velat representationens orabildning ill ett tvåkammarsystem, och att, om sådant skulle ifrågakomma, han ämnade fortgå på samma bana, emedan det nuvarande fyrståndiga är drägligt och i högsta måtto kostsamt och tids;dande..Såsom bevis på långsamheten af ärenlenas behandling efter hittillsvarande rizsdagsnetod anförde talären huru ett ärende fleragånser kan blifva remitteradt och återremitteradt rån ståndet till utskotten och derifrån till utkottsafdelningarne, och således åtskilliga gåner framr och tillbaka innan frågan kommer till lutligt afgörande, som icke sällan måste ske i örstärkt statsutskott. Representationens ombilding ansåg talaren således vara en vigtig fråga, om icke af någon representant bör förbises. Ivad rikshushållningen beträffar så förklarade alaren sig. dervid städse hafva iakttagit en af örnuftsskäl förestafvad sparsamhet; dock så att, å fråga varit om ett riksgagneligt per han cke dragit i betänkande att dertill anslå hela let erforderliga beloppet, hellre än att, somaf hängen blifvit ifrågasatt, delvis bevilja anslagsumman, emedan : talaren icke ansett. det höra i god hushållning att under längre tid än som ;ehöfte göra ett nyttigt arbete ofruktbart och de nslagna summorna icke räntebärande. I öfrigt örklarade talaren sig icke kunna redogöra för fsigten af sina handlingar, emedan det i hvarje Brekommande fallberor på sig företeende omtändigheter, dock förklarade han sig villig ätt — --4Himlen förlåte mig4, tänkte miss Garth; son, ehuru mot sin vilja, måsteingå på den