Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 3

Rältlegångsoch Polissaker. En rättegång emot mormoner. Wenersborg. Uti utslag den 15 April innevarande år har Sundals häradsrätt, sedan åtal blifvit väckt af vederbörande åklagare emot Anders Börjesson i Hede, Anders Andersson i Svalhede samt Johannes Andersson och Anders Fredrik Andersson i vestra Östebyn, för det de vid åtskilliga tillfällen och på fera ställen inom Bolstads pastorat upptridt såsom mormonpredikanter och till andras förledande utspridt lärosatser, som vore emot den rena evangeliska läran stridande, äfvensom till åtskilliga personer utdelat och af hvarandra emottagit döpelsens och nattvardens sakrament, dömt Anders Börjesson och Johannes Andersson att hvardera böta 150 rdr samt Anders Andersson och Anders Fredrik Andersson att jemväl böta 25 rdr rmt hvardera eller att undergå motsvarande fängelse dels med och dels utan vatten och bröd. Detta beslut har dock genom Göta hofrätts utslag den 12 nästlidne Juni, sedan målet blifvit bemälte hofrätt understäldt, erhållit följande ändring beträffande Anders Börjesson och Johannes Andersson, att dessa hvar för sig blifvit dömde att böta dels för villfarande lärosats utspridande 150 rår och dels för obehörigt utdelande och emottagande af den heliga nattvarden likaledes 150 rdr med. tillhopa 300 rdr rmt, utom ersättning till flera vittnen, hvaremot häradsrättens Rade Anders Andersson och Anders Fredrik Andersson blifvit af kongl. hofrätten faststäldt. Mormonerna hafva emellertid på sednare tider haft framgång i sitt proselytmakeri på Dalsland och släppa sina offer icke så lätt då de fått dem i sina garn. En piga, hvilken öfvergått till mormonläran, ångrade sig och återgick till den religion hvari hon var uppfödd. Genast voro de framme och kommunicerade henne en kallelse af följande lydelse: En klagan att Marta Stina Jansdotter visat olydighet mot prestedömets råd och förmaningar och förnekat evangeliet samt sjelf begärt upptagelse af presten i Luthersk kyrka eller församling och derföre kallas till råd i Hede Bålstads socken den 16 Mars 1862 kl. 6 e. m. Uppläst och bevittnas af äldsterna. A. Jansson. J. Andersson.t Bland mormonerna råder i allmänhet mycken råhet och okunnighet, och deras diktan och traktan går förnämligast ut på emigration och tionde, hvilken, såsom de säga, Gud kräfver till uppbyggandet af hans rike. Etti Köpenhamn tryckt påbud om tionde af mormonerna har hitkommit och. cirkulerat bland de sistå dagarnes helige, som de kalla sig, undertecknadt: C: Widerborg, RR öfver den skandinaviska missionen. i få tillfälle att, meddetta märkliga dokument framför oss, meddela våra läsare utdrag derur, så lydande: Käre bröder och systrar. Då den allsmäktige Israels Gud, genom sin nåd och barmhertighet, uppenbarar lag efter lag för sitt folk, a det att detta genom antagandet och utöfvandet af samma lagar må bereda sig och visa sig värdigt att anamma de högre välsignelser och begåfvanden, som leda till upphöjelse och ett evigt lif, så är det en glädje för mig, i anledning af erhållen instruktion från presidentskapet i Liverpool; att för eder framiägga en lag, hvilkens antagande och efterlefvande skänker eder rikare välsignelser, gifver eder mera af Herrans anda, banar eder väg till befrielse från Babylon, gifver eder rättighet efter hvar och ens vilkor att bidraga till evangeliets utbredelse, Israels insamling, Guds rikes upp byggelse och att till följd derat blifva delaktigc af samma välsignelser. Denna lag, som Gud fordrar att hans folk skall antaga och utöfva, är tiondelagen. Denna lag är oåtskiljaktigt förenad med det heliga prestedömet och Guds rikes organisation, öch är så gammal som saliggörelsen; a Med glädje har denna lag antagits af de helige i alla land, och jag vet att I också glädje: eder åt att vara berättigade att efterlefva den samma; ty den gifver eder tillfälle att visa ede: tro med edra gerningar. Efter denna bevekande inledning förklaras tiondelagen sålunda: Gud kräfver af sitt folk en tiondel af deras förmögebhet, inkomster och förtjenster. Med förmögenhet förstås att då någon försåld; sin egendom, lös eller fåst, så tillkommer Her ren en tiondedel deraf; dock varder denna tiondt icke krafd af de helige, så vida de icke hafv: