Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 2

rörelsen samt den saknad och den förlust kåren genom mag. Starbäcks afgång gör, samt särskildt tackande för den vänskep och välvilja han såsom öfverbefälhafvare fått röna, och utbad att kåren och han fortfarande måtte i densamma få vara innesluten. Magister Starbäck, som nu tog ordet, skildrade i ett längre, varmt och kärnfullt föredrag betydelsen af folkbeväpningsiden, denna den vackraste id som någonsin undersekler uppspirat hosnågon nation, uppmanande dervid, kåren att med ihärdighet och tillförsigt gå framåt och sluta det påbörjade arbetet; ett arbete, som är ärorikt, en sak, som måste fram, trots alla hinder. Talaren tackade till sist för all honom visad vänskap, såväl af kårens befälhafvare som kåren i gemen. Till slut föreslog handlanden Thoren en skål för skarpskytteföreningen i Norrköping, hvarefter de församlade, med musikkåren 1 spetsen, aftågade till staden och följde mag. Starbäck till hans hem, der han, efter några väl sagda ord, med anledning deraf att i Norrköping ej någon Pultavafest firats, utbragte ett lefve för den hänsofne hjeltekonungen Carl XII, hvarefter ett lefve höjdes för mag. Starbäck, och hvar och en begaf sig hem. Festen bivistades af omkring 150 personer. Under loppet af aftonen öfverraskades de församlade af CArbetareföreningen, som i sin arbetsdrägt infann sig vid Himmelstadlund, för att visa mag. Starbäck desympa tier han äfven inom denna kår tillvunnit sig. Kören uppstämde några sånger, hvarefter ett trefaldt lefve uppbragtes för den bortresande, hvilket han på samma sätt besvarade. Denna hyllningsgärd är så mycket mera värderik, som den var en enkel och från hjertat gående afskedshelsningåt en förtjenstfull man.