Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 2

INTET NAMN). Ar IWILKIE COLLINS. Mången man skulle hafva funnit ingeniörens intyg något sökt i sina ordalag och skulle, med en misstanke att denne bjöd till att göra en dålig sak så vacker som möj Jigt, hafva hyst några allvarsamma tvifvel rörande mr Franks framtida lycka. Mr Vanstone var dock alltför godlynt och sg rr ningsfull — vi böra ätven tillägga: alltför rädd att gifva sin ganfla antagonist enenda tumsbredd större fördel, än som var alldeles oundviklig — för att betrakta brefvet från en så 2 ST synpunkt. Var det Franks felcm han ej hade sådana anlag a nafuren som fördras för iugeniören? Hände detFej andra unga män äfvenledes att de kommo in på en orätt bana, som de åter måste afbryta? Många gjorde så och misslyckades i sin början men blefvo sedermera högst utmärkta män. Med dessa kommentarier öfver brefvet, klappade den välvillige mannen Frank på axeln. Friskt mod, min gosse!4 sade mr Vanstone. Vi skol: nog en dag och det rätt snart blifva qvitt med din far, fastän han har vunnit sitt vad. denna gång! Det exempel husfadern sålunda gaf följdes genast af hans familj, med undantag en: dast af Norah, hvars ohjelpliga stelhet oeh inbundenhet yttrade sig på ett ej särdeles vänligt sätt i hennes köld emot deras unga gäst. De öfrige, med Magdalen i spetser, som under förflutna tider hade varit Fran! 8 käraste lekkamrat, återkommo utan bemö— s) Se A. B. n:r 154, 155, och 157—159. :