Aftonbladet – 16 juli 1862, sida 2

Men jag har aldrig försökt alt spela. Jag vet icke alls huru det skall tillgå? Det gör ingentivg alls. Om du inte vet det, så koma till mig; ve skall lära dig det.? ?Du!? utropade mr Vanstone. IHvad vet du om den saken? ? ?Var nu allvarsam, pappa lilla. Jag har den innerligaste och starkaste öfveriygelse att jag skulle kunna spela alla rollerna i pjesen, Falkland inberäkvad. Låt mig nu slippa säga detta ännu en gång, Frank: kom in och låt presentera dig. Hon tog sin fars arm och gick framåt dörren i drifhuset. Ditkommen vände hon sig om för att se huruvida Frank följde henne. Det var blott en ögonblicklig rörelse, men i detta ögonblick samlade hennes naturliga fasta vilja alla sina bjelpmedel, fick ökad styrka af hennes skönhets makt, befallde — och segrade. Hon var förtjusande; en fin rodnad lyste på hennes kinder, ögonen strålade af fiädje och nöje; hela gestalten, tillbakaböjd frän lifvet uppät, utvecklade sin sköna styrka, sin mjuka spänstighet, sitt tjusande, smidiga behag. Kom?, sade hon med en förirollande rörelse på hufvudet. Kom, Frank! å EA Få män vid fyratio års ålder skulle i detfa ögonblick hafva emotstått henne. Frank hade fyllt tjugo den sista födelsedagen. Med andra ord: han kastade bort cigarren och följde henne ut ifrån orangeriet. Då han vände vig om och stängde dörren — i samma stund då han ej såg hennes gestalt — återkom hans motvilja för att deltaga i societetsspektaklet, Vid foten af trappan till boningshuset stannade han åter; lockade en qvist fråa en planta i närheten, bröt sönder den mellan fingrarna och såg fl oroligt om åt båda sidorna. Gångstigen till venster förde till hans fars bostad —