Aftonbladet – 14 juli 1862, sida 3

Zn sitt jerns förträfflighet åskådlig. Ett ngfartyg med maskin af 150 hästars kraft (rätteligen 120; det var som bekant ångfartyget Blekinge) törnade med 13 knops fart på en klippa. Vid en sådan stöt skulle ett engelskt fartyg ha sprungit sönder som glas: man kommer t. ex. ihåg Bilkenhead, som stötte på vid Kap, remnade och sjönk med flera hundra soldater. Stäfven på detsvenska tartyget blef bara inböjd som ett stycke läder, icke en nit gick upp, och fartyget gick utan bjelp upp i hamnen. Denna fartygsstäf är hitförd och exponerad. De svenska gjuterierna, som äro upptagna för tre år med beställningar för italienska regeringens räkning, hafva skickat två kanoner och ett ankare. Till Sverge hör rätteligen äfven den stora samling profver af gjutstål som Bessemer har utställt i den engelska afdelningen. Uppfinningen att förvandla jernet till stål på samma gång det kommer ur masugnen, hvaraf han vid 1851 års exposition endas visade några små och otillfredsställande prof har icke lemnat några verkliga resultater förrän svenske grufoch bruksegaren Göran son hade köpt en del af hans patent och helt och hållet förflyttat det till Sverge4. (Den tyske referenten synes ej veta att Bessemerstål äfven tillverkas i England.) I en revy öfver expositionen yttrar Jules Duval i Journal des Debats om den svensk: afdelningen: (Sverge gör isynnerhet affär af sin indu striella kallelse, för hvilken det har att tack: sitt ståtliga jern och sina skogar, och hvil ken man finner ådagalagd i alla tillverkningar af de vanligaste metallerna, från de simplaste redskap ända till vapen. Jag blet förvånad öfver att se sidentyger glänsa jemte det nordiska jernet och erfor att de vorö väfda af silke, som man erhållit af maskar födda med scorzonerablad. Dessutom såg man en maskin för mätning af vågornas rö relser, en annan som multiplicerade och en tredje som räknade logaritmer. Jag öfverlemnade dessa sinonrika automater åt vetenskapsmännen och betraktade med mera nyfikenhet sten-. och marmorarterna, de grofva plankorna, hampan, möblerna, tfräsniderierna, de med maskin apterade och sammanfogade golfven, de etruriska vaserna samt vagnsgardinerna (stores) och väfnaderna från Jönköping, hvilka nu med sin helt och hållet fransyska smak uppfylla detta rike med dess mörka färger — allvarliga som det jern, hvilket utgör dess rikedom.