Aftonbladet – 12 juli 1862, sida 2

kaptenen vid Svea artilleriregemente frih. C. V. G. Leijonhufvud; majoren i armen, f. d. adjutonten hos konung Oscar I, stabschefen vid 4:de militärdistriktet, kaptenen vid Svea artilleriregemente, grefve G. E. Taube ;. majoren i andra lifgardet grefve F. Horn; majoren vid Uplands regemente E. V. Almqvist; majoren vid andra lifgrenadierregementet J. F. Nordenanckar; majoren i norska kavalleribrigaden M. S. W. M. T. B. Stabell; kaptenen i norska armåen, adjutanten hos konungen C. W. C. Due; kaptenen i norska artilleribrigaden M. B. Hall; kaptenen i Kristiansandske infanteribrigaden C. E. Salvesen; kaptenen i Trondbjemska infanteribrigaden P. S. M. E. Beichkmann. Till Svärdsmän: Fanjunkaren vid Svea lifgarde B. Herlin; fanjunkaren vid Jifgardet till bäst P. O. Lundblad; fanjunkaren vid andra lifgardet A. Caulivin; fanjunkaren vid lifregementets dragonkår P. C. Zetlerman; sergeanten vid lifregementeis grenadierkår A. M. Widbeck; styckjunkaren vid Svea artilleriregemente J. W. Isleben; fanjunkaren vid första lifgrenadierregementet M. Tollien; fältmusikanten vid andra lifgrenadierregementet O. Westerdahl; fanjunkaren vid Uplands regemente C. G. Thorzelius; regementstrumslagaren vid Södermanlands regemente fanjunkaren E. 4. PBorgman; fanjunkaren vid Dalregementet P. E. Hillerström; sergeanten vid Helsinge regemente J. Engman; fanjunkaren vid Nerikes regemente J. P. Duvander. Till riddare af Wasaorden: Fältkamreraren G. Fris; kaptenen vid Jönköpings regemente B. Elfström; premierlöjtnanten i norska kavalleribrigaden, kammarherren M. H. Holtermann; premierlöjtnanten i norska artilleribrigaden L. M. Hansen; musikdirektören vid Dalregementet Schugge. — K. M:t har i extra ordenskapitel i går utnämnt: Till riddare af Wasaorden: T. f. rektorn vid högre elementarläroverket i Nyköping, mag. J. F. Kjellborg. — Den 6 dennes lärer konungen hafva utnämnt: Till utländsk kommendör med stora korset af Svärdsorden: italienske generallöjtnanten Valfr de Bonzo. Till utländske riddare af Svärdsorden: franske öfverstelöjtnanten grefve de Lajaille; franske ryttmästaren Constanson; preussiske majoren von Voigt-Reeiz; italienske ryttmästaren markis Lajatico; danske kaptenen Kaas; danske kaptenen Negler; danske kaptenen Falsen. Till utländske kommendörer af S:t Olafsorden: danske kammarherren, öfversten preussiske öfversten v. Hahnenfelt. franske löjtnanten Clary; preussiske löjtnanten baron Buddenbrok; preussiske löjtnanten baron von Rosenberg. — Under samma dag lärer konungen jemväl hafva utnämnt till riddare af S:t Olafsorden: adjutanten hos konungen, kaptenen O. J. E. Dalström. — Uti K. M:ts hot hafva blifvit utnämnde: till hofmarskalk: kammarherren, f. d. kaptenen S. H. von Baumgarten; och till kammarjunkare: e. o. kanslisten vid civildepartementets expedition 4. G. Coijet. — Konungen, drottningen och prinsessan Lovisa afresa i afton kl. 6 med ångkorvetten Orädd, kommenderad af kapten Kleman, till Carlskrona, derifrån D. M. begifva sig till Beckaskog. Från. Beckaskog afreser konungen till Köpenhamn. — Vi meddela här nedan efter P. T. de ord, hvarmed konungen den 6 dennes beledsagade utdelningen af nya fanor till Andra lifgrenadierregementet och Dalregementet. Lasson; italienske öfversten de Sonnaz;1 Till utländske riddare af S:t Olafsorden: oo H. M:t yttrade till Andra lifgrenadierregementet: OÖstgötar! Det är alltid en högtidlig stund då ett regemente emottager nya fanor; det är så ännu mer, då regementets bragdrika historia . finnes tecknad på baneret. I hafven följt) den svenska segerkrönta hären, då den häm-: nade sin store fallve konung. I hbafven följt en annan hjeltekosung mot Östern och med honom delat lagrar och försakelser. TI fredens dagar blifve dessa fanor eder samlingspunkt; i stridens, lyften edra ögon upp till dem och följen förfädrens exempel. Med full tillförsigt till edert manliga sinne, öfverlemnar jag åt eder dessa fälttecken och frågar eder, befäl och trupp: Lofven I att till sista blodsdroppan försvara dem, så sannt Gud eder hjelpa skall? Till Dalregementet yttrade H. M:t: Dalkarlar! I edra bygder har ständigt bott kärlek till fosterlandet. Engelbrechts och Wasas tider bära derom vittne. Äfven sedermera, under Sverges stora krig, har Dalregementet med tapperhet och mannamod, hvarom de namn som pryda dessa fanor kraftigt tala, uppfyllt sin pligt mot konung och fädernesland. Ötvertygad att I, såväl under motgångens som tyckan3 dagar skolen, värdigt edra minnen, uppbära dessa fälttecken, lemnar jag dem med fullt förtroende i edra händer, frågande eder befäl och trupp: Viljen I med lif och blod försvara fanan, så sannt Gud eder hjelpa skall?? — Som ett tillägg till vår redogörelse för utgången af gårdagens riksdagsmannaval med