Aftonbladet – 12 juli 1862, sida 2

dag mrs Vanstone hade utsatt för deras hemresa. Med denna antydning och med vanliga helsningar slutade brefvet hastigt och något osammanhängande. Under de första minuterna, sedan miss Garth hade lagt bort brefvet, var det naturliga deltagandet för mrs Vanstone den enda känsla, hvaraf hon var medveten. Innan några minuter förflutit, uppsteg emellertid i hennes själ ett dunkelt tvifvel söm förvirrade och plågade henne. Var den förklaring, som hon just nu hade läst, verkligen si tillfredsställande och sammanhänhängande som den utgafs för att vara? Nej, visserligen icke, om man underkastade den profvet af obestridliga fakta. j Den morgon, då afresan skedde, hade mrs Vanstone obestridligen lemnat huset vid lugnt och godt lynne. Skulle vid hennes älder och sjuklighet en sådan sinnesstämnin; vara förenlig med ctt sådant ärende till en läkare, som det hvari hon var stadd. Och ytterligare hade ej det bref från Neworleans som föranledde mr Vanstones resa, äfven nägon del i att hans fru blef honom följakig? Hvarför skulle hon annars hafva sett ipp så ifrigt då hennes dotter tillkännagaf: pöststämpeln på brefvet? -Om man äfven an.og den anförda orsaken till hennes. resa — mån tro icke hennes sätt, såväl den morgonen då brefvet öppnades, som äfven den då w0n reste, ingåfvo öfvertygelse om tillvaron uf någon annan bevekelsegrund som hennes oref ej yppade? så Var det så, blef resultatet ganska bedröfigt. Mrs Vanstone hade, med känsla af: wad hon var skyldig sin mångåriga vän-j skap för miss Garth, som det syntes, visat nenne det fullkomligaste förtroende i ett afseende, för att så mycket lättare och utan utt misstänkas bibehålla den strängaste för