Aftonbladet – 11 juli 1862, sida 3

af domarekallet i omförmälde ärende, finner jag mig böra anmoda hr rektor att derom, samt om oförenligheten af sådana afvikelser med god och stadgad ordning, professor Schrevelius erindra. Att en så beskaffad tillrättavisning är lika sällspord som den var tillbörlig lärer icke kunna bestridas. Professor Schrevelius är en äldre man, som länge innehaft sitt ansvarsfalla lärarekall, och som ingalunda kan vara okunnig om de skyldigheter som honom åligga älven vid utöfvandet af ett domarekall af den beskaffenhet som det förevarande. Att under sådana förhållanden lössläppa sin personliga hätskhet, att kläda den i ytterst förnärmande ord mot en person som med befordringsfrågan icke hade det minsta att skaffa, och att vilja återupptaga ett stridssätt, förr icke ovanlig , men numera bortlagdt inom den lärda areopagen hvarken kunde eller borde lemnas obeifradt. Kanslerens åtgärd kan derföre ej annat än gilias af hvar och en opartiskt dömmande. bötikockesseeeeteaten ke Bodrägeri af busvärdar. Till redaktionen af Aftonbladet. Man klandrar och fördömer, och det med skäl, den bedräglige, oredlige köpmannen, som säljer örfalskade eller kända varor och således beI allmänheten och undergräfver dess helsa; man klandrar och fördömmer, och det med skäl. den hjertlöse, snikne ockraren, som begagnande g af nästans nöd pinar sig till dryga, olagliga ntor och således föranleder och ökar fattigdomen, obeståndet, eländet — den blodsugaren; men man klandrar icke, fördömmer icke den samvetslöse husvärden, som med vett och vilja dyrt uthyrer kalla, fuktiga, draziga, på alla vis nda lokaler, hvari vistandet ovilkorligen undergräfver helsan och verkar döden. Undertecknad, som många år deltagit i Stockholms kommunal-angelägenheter och derunder ven varit ordningsman, kan intyga huru eländigt och uselt der står till i detta afseende. Jag vill ej tala om de fattigares bostäder; de äro oftast under all kritik. Knapptamnhängande väggar, betäckta med is eller rimhost, eller svamp eller mögel, af ohyra hvimle kyffen, snart sagdt utan både: fönoch dörrar och belägna dels under jorden, på vindar och bakgårdar, dit aldrig någon Istråle kommer, invid och emellan afträden, ed sopoch dynghögar och all möjlig stank undt omkring. Men äfven i hus, hvarest s. k. ttre folk inhyras, är förhållandet, hvad osundeten beträffar, icke stort bättre. Detsom oftast ster är: resta murar, som icke fått torka före wrappningen, eller uppförda af saltsjötegel, som ddrig torkar; deraf oupphörlig, outrotelig fukt, m verkar menligt på lungorna, på nerf-systet och lägger folk i förtid i grafven. Visste in förut att sådana olägenheter vidlådde lokacn, så hyrde man dem naturligtvis icke, och värdarne blefve tvungna att brädslå och förbätra; men den bedrägliga värden förtiger dem, juger rent af mot bättre vetande, och hyresvästen öfvertalas eller förhindras att yppa dem Men detta är moraliskt orätt, skamlöst, ja neIrigt, och ins:s afsigt med denna lilla uppsats är ut uppmana alla hyresgäster att öppet och oförbehållamt omtala ala dei lokalerna befintliga olägenheter. Ordningsman.