25 ji adjungerade ledamöter, protessor bvedelms 54, I och juris adjunkten Humbla. i Den sistnämnde, som det först ålåg attyttra ig,anstälde en noggrann, delvis.skarp gransk.; ning af hr Kreägers skrifter och specimina, ; hvilken slutades dermed att denhe af hrj it Humbla förklarades icke kompetent till den 8; I sökta tjensten, hvaremot han om hr Bromås a i utgifna skrifter och öfriga specimina yttrade sig särdeles fördelaktigt, jemte det han cernfinrade att denne enligt förordnande under ig sju terminer bestridt de till professionen i 1I administratif rätt och nationalekonomi höio I rande föreläsningar, samt fullgjort sina tjen1; i sleåliggande till fakultetens fulkomliga beas I låtenhet, på grund hvaraf allt han förklarade hihr Brcmå fullt skicklig till befattningen. at Professor Svedelius, som derefter i ordTinoingen yttrade sig, framställde visserligen tt åtskilliga anmärkningar mot de sökandes utgifna skrifter och hållna föreläsningsprof, 1 j men förklarade sig likvisst anse begge sökandena till professionen kompetenta, dock tt i med företräde för hr Bromå. it) Professor Svedelii yttrande är alltigenom LI hållit i en värdig och human ton. I sin sist utgifna disputation: ?Framställning af svenåska lagstiftningen angående statsreligionen t,; och religions:rihet? hade adjunkten Bromå ) uppträdt emot en åsigt som professor Sve!! delius i en särskildt utgifven skrift hade ij framställt, Åfven i detta afseende ytn I trade sig professorn särdeles välvilligt, anitydande att stridigheten (dem emellan) r fer sig till största delen på ett lätt förI klarligt missförstånd, hvilket han icke kan lägga författaren (hr Bromå) till last.? Om I dennes disputationsprof yttrade sig professor 1 Svedelius ganska förmånligt. ij Alven professor Schrevelius förklarade hr Bromå kompetent och skicklig till beställvingen, men deremot icke hr Kreäger; eme-idan denne i sin meritförteckning uppgifvit tjatt han tagit juris utriusqve kandidatexan, i tog sig nämnde professor en påtagligen efterlängtad anledning att i ett ytterst inhumant — ja rent af rått språk både yttra sig om denna examens betydelse för kompe-ftens till juridiek -lärarebefattning och att utfara mot tvenne personer, men särdeles en a dessa, som vid Lunds universitet undergålt nämnde examen, en utflygt, desto mera oskicklig som den innefattade ett anfall mot en för hela ansökningsärendet alldeles främ-. mande icke namngilven person, hvilken icke j: längre är vid universitetet anställd, och såjiedes urståndsatt att försvara sig. Detsyntes tydligt att professor Schrevelius i ifvern alldeles förgätit sin plats och sin värdighet och att han prisgifvit begge för tillfället att utgjuta sin vrede öfver en honom misshaglig person. Efter slutad öfverläggning förklarade Juridiska fakultetens pluralitet att endast hr Bromå var fullt kompetent till den ifrågavarande professionen. Då ärendet den 15 sistlidne Februari i akademiska konsisteriet töretogs, yttrade professor Olde, hufvudsakligen, att han förenade sig med juridiska fakultetens pluralitet, men ville dock ej underskritva fakultetsbetänkandets detaljer. Prof. Ljunggren åberopade företrädesvis adjunkten Humblas yttrande i fakulteten och förenade sig i den mening som dervarande pluralitet yttrat. Med honom förenade sig professorerna Ask, Flensburg, Nybleus,J. Agardh, Tornberg, Lovån och Hagberg. Professor Svedelius åberopade sitt yttrande i fakulteten och på förslaget uppförde hr Bromå i första samt hr Kreiiger 1 andra rummet; med honom förenade sig professor Gellerstedt. Professor Schrevelius åberopade sitt yttrande i fakulteten. Professor Ek, som äfven uppförde endast hr Bromå på förslaget, uttalade dock den önskan, att fakulteten hade bestämdare uttalat och påpekat de. brister i hr Kreigers katederafhandling, hvilka enligt fakultetens förmenande skola finnas, och rektor, pro fessor Sundberg hänförde sig till fakulteten. Anmärkningsvärdt att ingen, med undavtag af? möjligen professor Oltde, ens hade ett ord till ogillande af professor Schrevelii opassande utflygter. På grund af hvad sålunda förekommit fann konsistorium hr Bromå ensam kompetent till professionen, och anmälte honom att hos K. Maj:t komma 1 åtanke till befattningen. BSäväl prokansleren som kanslersembetet gjorde sammaledes, hvarefter, såsom kändt är, hr Bromå till professor i statsoch processrätt af K Maj:t utnämndes, Men nu komma vi till den åtgärd, hvilken egentligen gjorde denna-befordringstråga märklig, och hvilken åtgärd vi vilja kalla en sträng, men särdeles välförtjent tillrättavismng. Under den-26 sistl. Mars aflät kansleren excellensen grefve Sparre till universiletsrektorsembetet en skrifvelse af töljande allvarsamma ordalag : tVid det jag tagit kännedom af handlingarne rörande konsistorii den 15 nästförlidne Februari upprättade förslag till återbesät tande af professionen .i statsoch processrätt vid Lunds universitet, har jag ej kun nat undgå att fästa min uppmärksamhet äf ven vid den del af professor Schrevelii til! protokollet afgifna utlåtande, som rörer frågan om juris kandidatexamens betydelse för kompetens till juridisk lärarestol, och hvaruti han ingår uti framställningar af för hufvudsaken främmande och så personlig syftning, att de ej ur någon. synpunkt kunna med skäl anses hafva varit berättigade till rum i förslags protokollet; och som detta alltså innefat tar elt missbruk af yttranderätten vid utöfning i RE FN, een ESPEN så Nästa ögonblick hade han vändt sig om. la Hans ungdomliga rygg visade sig synnerli-m gen till sin fördel; hans små, rörliga ben fa förde honom trippande bort åt byn. Ett,k: tu, tre — och ban var vid krökningen aflfi vägen; fyra, fem, sex — och han var borta. I ni Miss Garth såg ned på kortet i sin hand V och såg upp igen, betagen af förvåning. lin