Aftonbladet – 11 juli 1862, sida 3

tTusen tacksägelser! Ett förslag som är på det högsta att värdera. Tillåt mig att genast begagna mig deraf.? Han syntes ej fästa den ringaste vigt vid det missnöje som visade sig i miss Garths blickar och ord — han var helt enkelt tröstad af miss Garths förslag och han visade det med den meegt ioställsamma uppriktighet. Denna gång tog hans tindrande gröna öga försteget och gaf det bruna ögat exempel af ätervunnen förnöjelse. Hans mungipor fingo en förökad dragning uppåt; han stack hastigt sin paraply under ena armen och tog ur bröstfickan på sin frack en stor, gammalmodig plånbok. Ur den tog han fram en blyertspenna och ett kort, tvekade och besionade sig ett ögonblick, skref derpå skyndsamt på kortet ach lade det med den förbindligaste ledighet i miss Garths hand. Jag skall känna mig er på det högsta förbunden, om ni täckes hedra mig med att innesluta detta kort i ert bref, sade han. Det är ej af nöden att jag besvärar er med nägon vidare helsning. Mitt namn är all. deles nog för att återkalla ett litet familjförhållande för mrs Vanstone, som utan tvilvel har undfallit hennes minne. Emottag mina bästa tacksägelser. Detta har varit en dag af angenäma ölverraskningar för mig. Jag har funnit nejden häromkring beundransvärdt vacker; jag har sett mrs Vanstones båda förtjusande döttrar; jag: har blitvit bekant nied en ärad lärarinna inom mr Vanstones fannj. Jag lyckönskar mig jelf — jag bönfaller om ur:äkt för det jag upptagit er dyrbara tid; ännu en gång anhåller jag att få förklara min tacksamhet — ödmjukaste tjenare 4 Han lyfte på sin höga hatt. Hans bruna öga blinkade, hans gröna öga blinkade, hans mun drogs upp)af ett sockersött leende.