Aftonbladet – 11 juli 1862, sida 3

or nbale RR AR Ior RE RR ÅR EE ÖR Rea vid Slut samt sagt, att han skulle gå åt skogen och hugga upp flera. Med vittnet hade Sellmark ej heller talt om Bretzner eller beklagat sig öfver att han fått stryk af honom. Arbetskarlarne And. Jonsson och H. Goffäng, hvilkå höllo på att stänga MN i grannskapet af Sellmarks bostad, berättade: Den förre, att han om tisdagen den 3 Juni kl. 11 f. m. varit inne i Sellmarks bostad. 5. hade då hållit på och arbetat som vanligt på ett spadskaft och klagade ej öfver illamående, ej heller talade han om Bretzner eller att han fått stryk af hovom. Kl. 5 på aftonen samma dag hade vittnet åter varit inne och kunde då ej heller märka någon förändring i or vanliga sätt. Onsdagen den 4 Juni på middagen hade vittnet åter träffat gubben, som kom bärande med tvenne ämbar, för att begifva sig tlll Söderby, som lå; en åttondedels fjerdingsväg från gubbens bostad. Vid ingendera af de tillfällen, då vittnet träffat Sellmark, hade han talat om att han blifvit slagen af B. Den sednare berättade, att han kl. 10—11 tisdagsförmiddagen varit inne hos Sellmark, som då varit i fullt arbete. Längre fram på dagen hade vittnet åter kommit in, då han fann gubben sysselsatt med samma arbete. Emellanåt under dagens lopp hade S. dessusom varit ute och hemtat gamrralt gärdsle för att lägga på spisen, och hade vittnet ej kunnat märka någon förändring i hans gång eler sätt, ej heller hade han hört sållmark tala om det våld, som blifvit mot honom föröfvadt. Angående Sellmarks ankomst till lägenheten Löthen onsdagsaftonen omkring kl. 8 och hans vistande derstädes till fredagseftermiddagen kl. 3, då han, såsom förut blifvit omniämndt, af der-städes boende arbetskarlen Lundgrens gossar roådes öfver sjön Tarmlången till sin måg Stolt i Svapthäll, hördes hustrun A. S. Lundgren, hustru Älerlind och hennes man samt enkan Eva Axölsdotter, alla boende i samma stuga vid Löthen. För korthetens skull sammanfatta vi alla dessa personers vittnesmål och upptaga deraf följande hufvudsakliga fakta: På onsdagsaftonen kl. 7—8 hade S-llmark kommit till Lundgrens och velat att de skulle ro honom öfver sjön till mågen. Han hade klagat öfver att han var sjuk, utan ut likväl närmare uppgifva hvaruti hans illanående bestod. Lundgrens hustru hade ej haft illfälle att ro honom öfver sjön, utan hade han blifvit qvar der, och då de sjelfva lade sig om iftonen, hade de bäddat åt Sellmark på golfvet i en halmmadrass. Under natten hade han jemsat sig emellanåt och påföljande morgon varit indå sämre, så att han så godt som krupit fram vill spisen, der han med möda förmått resa sig upp. Om torsdagen hade han dels legat, dels setat på en träsoffa framför ett fönster samt emelianåt jemrat sig och uttryckt den önskan -att så ort som möjligt komma till Svarthäll till dottsen. Natten mot fredagen låg han på samma ätt på golfvet och om fredagsförmiddagen på soffan, tiils han kl. 3 e. m., efter att ha gjort ett kort besök i närmaste grannskap, af Lundsrens gossar roddes öfver sjön. På fredagsförmiddagen hade han varit så sipk, att hustru Lundgren fruktade att han skulle dö hos dem och derföre önskat blifva af med honom. Hustru Lundgren hade ej sett S. afklädd, så att hon observerat blånaderna efter slagen; men som hön hört skolbarn berätta, att gubben blifvit illa handierad af Bretzner, hade hön fredagsmiddagen frågat honom derom, hvarvid gubben gen nält: Han gaf mig ett par rapp.4 — Sjelf hade han ej omtalat något förrän han blef tillspord om händelsen, ej heller hade han beklagat sig öfver det honom tillfogade våldet eller uppgifvit det sisom orsak till sitt illamående. Vid ett tillfälle hade han, så att ett par af. vittnena hört det, likväl svärjande yttrat sig om den behandling han rönt af B. Enkan Eva Axelsdotter had om fredagen hjelpt gubben att byta om skjorta och hade då, på den delen af ryggen som var vänd åt henne, sett rödblåa strimmor och val. sar. .En skomakaregesäll, som vistades hos mannen Åkerlind, hade gifvit Sellmark en sup, omkring tre fjerdedels jumfru bränvin, och hade han då kryat om samt sagt: Det här var bättre för mig än medi Mannen Åkerlind ikamenter:. pistod att skomakargesällen, hvars namn var 3ergström, för honom berättat att han gifvit S. rtterligare två supar, men detta hade ingen af vittnena sett. Någon läkarehjelp hade de ej anskaffat. Med anledning af nu afgifna vittnesmål anhöll Bretzner att få styrka, att det fönster i Lundgrens stuga, vid hvilket Sellmark legat, befunnits i mycket bristfälligt skick. Major Svinhufvud, som på hr Bretzners uppmaning besökt bostaden, intygade detta förhållande. Fönstret hade varit sönder och stora hål lerpå, i hvilka man stoppat trasor; men dessa ade bortfallit. Den omständighet, att den sjuev som för öfrigt lemnades utan all vård å sin erplats på soffan vid fönstret, under tvenne agar varit utsatt för ett ständigt korsdrag, ansåg majoren böra tagas i noga betraktande. Majorens uppgift om fönstrets bristfällighet medafs af de i lägenheten boende, och upplystes: lika att väderleken under tiden varit kall och blåsig, hvilket gjort denna plats så mycket vådligare för den sjuke. På eftermiddagen vid 5-tiden anlände den äldre Wigren, som blifvit efterskickad, till tingstället. Efter att ha aflagt vittneseden, lemnade han om misshandlingen följande berättelse: Månslagen den 2 Juni hade han tillsammans med sonen varit på Norrby för att tala vid patron om sitt intagande på lasarettet. Då vittnet, kommande från köket, passerade genom förstugan, hade han sett Sellmark och Bretzner stå der och hade B. talat med hög röst samt tillsagt S. att Jenka sig af till Bona. Wigren hade gåttförbi dem, men hade ej hört gubben S: yttra något till B., ej heiler kunnat förmärka att han betett sig näsvist mot honom. Utkommen på gården: iyckte han sig från förstugan höra en smäll. churu han ej var säker derpå. Derefter hade in sett Sellmark utkomma på gården, hvarvidi ratron B. följt efter honom och tilldelat 8. tre rapp, som vittnet tyckte träffade ryggen, kvariterS. skyndade sin väg och B. åter ingått i buset. Hvad -B:s uppförande motvittnet anginförklarade han, att patron B., under de månr år han haft med honom att skaffa, vevisat vittnet mycken välvilja, och för öfrigt hade vittnat ej hört någon af folket beklaga sig öft ver . Hustru Lindblom hade ej annat att berätta än att S. onsdagen den 4 Juni klockan omkring 6. i aftonen varit inne hos henne vid Lindersvik. 3. sade sig då vara på väg till-Löthen. Ham nade. sett klen ut och talt om sin sjukdom, men :j nämnt något om Bretzner eller den behandupg ham rönt af honom. Med afseende på vittnesmålen bestred B. enJdast antalet af slagen gamt påstod, att kan ej applicerat dem å ryggen. I länsman Avrelii raIRAS STENS RANE TENN SE ENNSETAENES et sin ungdom en skam för sin slägt. Han hade blifvit utstruken från det recementa