Aftonbladet – 11 juli 1862, sida 2

relse af en förbindlig artighets mest prunkande blommor. ?Detta är mr Vanstones bostad, trorjag? började han och förde sin ena hand i em bågformig rörelse framåt gården. Har jag: den äran att tåla med en medlem af mr Vanstones familj? ? Ja?, sade miss Garth på sitt ärliga sätt. Ni talar vid mr Van tones guvernant.? Den inställsamme mannen tog ett ste tillbaka, beundrande mr Vanstones g sernant, tog derpå åter ett steg framåt och fortsatte samtalet. 4 Och de två unga damer, fortfor han,, de två unga damer, som promenerade med! er, äro tvilvelsutan mr Vanstones döttrar? Jag igenkände den mörkaste af dem, och den äldsta gissar jag, genom likheten med hennes vackra mor. Den yngre damen ...? ?Ni är, förmodar jag, bekant med mrs Vanstone?4 sade miss Garth afbrytande tremlingens tal, hvilket i hennes tankar började antaga en nästan för närgången karakter. Fremlingen visade sin. iakttagelse af detta afbrolt genom en af sina förbindliga bugningar och öfverraskade miss Garth ånyo med en flod af ord, som om ingenting hade passerat. Den yngre dameönX, fortfor han, Tiknar sin far, som jag förmodar? Jag kam försära att hennes utseende frapperade mig. Då ag betraktade henne med det vänliga inresse för familjen som jag hyser, måste jag: sanning finna det högst ovanligt. Jag sade: ill mig sjelf: förtjusande, egendomligt, märkvärdigt! Icke lik sin syster, icke lik sin mor.. Utan tvifvel en afbild af sin far? Ännu en gång försökte miss Garth attt ästa en gräns för mannens pratsjuka. Det var tydligt att han ej Kände mr Vanstone ns till utseendet, annars skulle han aldrig