Aftonbladet – 11 juli 1862, sida 2

Valröreisen i Göteborg. Om det första förberedande valmötet i Föleborg sisil. måndag berättar Göteborgsosten för den 8: Ett sammanträde var till i går e. m. utlyst å örssalen för öfverläggning rörande det här föestående riksdagsmannavalet och var besökt af mkring 100 personer. Hr Chr, Arvidson tillännagaf att ändamålet med detta sammanträde ore att bereda önsklig enighet i val af repreentant i stället för hr C. F. Wern, som betämdt undanbedt sig förtroendet och föreslog ill ordförande för tillfället hr grosshandlaren L. Bergman, som åtog sig uppdraget. : Hr E. G. Lindström beklagade att mötet blifvit å sent beramadt och att jemförelsevis få persover der infunnit sig. Ansåg en diskussiof et velig, der kandidater kunde föreslås och få til älle att yttra sig. Sedan det blifvit upplyst att rr J. J. Dickson och A W. Levgren, ät hvilka itskilliga ämnat gifva sina röster, hvar för sig förklarat sig obenägna att mottaga LT appmanade hr D. 0. Francke handl. Julius Lindström, som befann sig bland de närvarande, applysa huruvida han vore benägen emottaga ett på honom fallande val. Hr Jul. Lindström kunde så uppfordrad icke undgå att yttra sig, ehuru obehagligt det vore att tala om sig sjelf. Representantskapet, det dyrbaraste uppdrag samhället kunde gifva, kunde man svårligen undandraga sig, i fall man vore mån om dess bästa; men då han å andra sidan mönstrade sina egna krafter, kunde han ej anse dem motsvara uppdragets vigt eller Göteborgs stads billiga anspråk. Ehuru stor håg han hade för representantkallet och ehuru kärt medborgares genom ett val visade förtroende vore honom, måste han anse önskligt att det lades i bättre händer. Om deremot andras anspråk vore mindre än hans egna, om en god vilja att efter förmåga ersätta utmärkta företrädare, om ett lefvande intresse vore i någon mån tillräckliga måste han förklara, att han saknade laga skä att undandraga sig val och för egen del vore villig att mottaga det, och anhöll till slut om att få aflägsna-sig, på det hans närvaro icke måtte lägga något band på diskussionen. På ordförandens uppmaning att den som hade någon annan kandidat att föreslå nu måtte framträda. yttrade grosshandlaren A. E. Brodelius att många, enligt hvad han trodde sig veta, riktat sina tankar på magister 5. A Hedlund. som han för sin del föreslog till riksdagskandidat På ordförandens uppmaning framträdde hr Hedlund), som först nu kunnat infinna sig, anförande: att under det han vid det föregående riksdagsmannavalet mycket önskat att blifva vald till riksdagsman för Göteborg, hvilket han också uppriktigt uttalat, så vore han nu mycket tveksam, då dels vidsträcktare enskilda göromål, dels många kommunala förrättningar toge hans verksamhet här i anspråk. andra sidan framstode dock den lockelse, som det offentliga lifvet eger för en person, hvilken nitälskar för allmänna angelägenheter och genom öfning vunnit någon vana att uttrycka sina åsigter i tal och skrift: Der voro ock några riksdagsfrågor, som särskildt låge talaren om hjertat, och då dessa omständigheter vägdes mot hvarandra, befunne sig talaren på den ståndpunkt, att han accepterade sakernas utgång med samma belåtenhet, utan att på densamma vilja i minsta mån inverka. Uppfordrad att här i öfrigt yttra sina åsigter, erinrade talaren att han alltid med största förkärlek omfattat de inre samhällsfrågorna, hvilka voro kärnan och lifvet, de der förr eller sednare danade efter sig de yttre politiska formerna. Emellertid vore tiden nu inne för vår representations ombildning, dervid den lyckliga omständighet inträffar, att den nya kommanallagstiftningen för länet bildade en basis för en ny representation för riket. . Önskande sålunda em genomförd representationsreform, ansåge dock talaren att af de nu hvilande förslagen till partiella förändringar, de måtte antagas, hvilka underlättade . genomförandet af den allmänna reformen, eller samma förslag, hvilka ett reformmöte i Göteborg ansett böra antagas. — I afseende å den yttre politiken önskade talaren att Sverge måtte få vara i fred och behålla fred. Så lockande det kunde vara för den nationella. äregirigheten att inträda i kombinationer, somm kunde gifva oss ett ökadt politiskt inflytande, så borde vi derifrån afstå, på det att ej det olyckliga skådespelet af hvad som tilldrog sig för 100 år sedan måtte förnyas, då vi, knappt återställda till någon kraft, kastade oss i äfventyr, som för långliga tider tillbakasatte vår utvecklings Talaren ansåg att en representant borde använda all sin kraft och alla sina insigter att fråm oss afvärja en liknande eventualitet. I afseende å vår ställning till Norge ville talaren uttrycka den åsigt att utsigterna till en vänlig uppgörelse af de unionella tvisterna syntes honom ljusare än tillförene, tack vare den Kraft, x) Detta anförande ha vi ansett oss böra meddela efter Handelstidningen, såsom der något utförligare återgifvet.