Aftonbladet – 10 juli 1862, sida 2

vi Carl sträfv-de efter ett stort äl — eve ål, somvtilloch med nationer, mot hvilka han. impace, måste beklaga att han icke nådde. Den bornerade kritiken har i Carl XII endast slat se en tapper, djerf och dumdristig soldat; en på der lgnsista tiden ha flereraf uttandets märktaste militäriska författare börjät med irma och talent h fda hans ära såsom en af erldens störsti fåltherrar och visat, att äfven i rategiskt hänseende hans planer icke sakna en ände princip och att det hufvädsakligen var ans öppna, riderliga karakter; som lemnade ans illsläga motståndare åtskilliga svagå sidor. lär han icke kunde tänka sig-eller taga i beikning det af den ryska czaren tillämpadesförs. delsesystemet imöm eget land, så varsdet ett fel ller en missräkning, hvartill sedermera äfven Tapoleon I gjorde sig skyldig, ehururhan hade ör sigexempletaf Carl XM, hvilken återigen icke gde någon föregångare. Det är, som sagdt, mycket lätt att nu efteråt edan man känner huru ödets lotter fallit, sätta ig ned och förklara hela, tåget in i bjertat af tyssland för en dumdristig äfventyrare-id; men let var icke så mycket dumdristigare, än att ned 8000 svenskar slå 80,000 ryssar, eller att ti bataljer taga större antal fångar än ans egna trupper) utgjorde... Hvem kan säga, huru efterverlden skulle bedömt, huru illa tiders skalder skulle besjungit denna ;. k. äfventyrareide, ifall slaget vid Pultava fått ;n annan utgång. ifall svenska armen ej saknat immunition, ifall Carl XIT den dagen:ej af sin blessyr varit hindrad att föra befälet? Hvem kan säga, huru omdömet om älla dessa saker skulle kunnat utfalla, om blott icke två år sednare det lyckats en qvinnas list att vid Prutn strömmen rädda czarens af total undergång hörade armå, eller om blott icke det olycksdi ra. skottet : vid. Fredriksball, i. förtid .ändat hjelte: önangens lif? Hvem kan vältill sitt fulla värdes mäta de planer; som, då hade mognat i hanstysta, allvarliga inre? Hvem vet hvilket tidehvarf inre förkofran samt nationel-och vetenskap: iig utveckling då möjligen skulle kvHat uppstå? Hvad vi veta, är att kung Carl var en stor; artad personlighet, som i många härtseeriden stod utom och öfver sin. tid. Jag blyges, ej att bekänna, att jag känner mitt hjerta svälla oc mitt öga tåras, när jag midt, uti detta rocoso: ridehyarfy då alla. hof voro skådeplats för den djupaste sedeslöshety den bottenlösaste falskhet,.s let Föjligaste etikettväsende och perukstock-mässighet, ser denna höga, svenska gestalt resa sig i all sin storäftade enkelhet, ensam med sitt :värd och sin bibel, med sin rena scdlighet, sin oskrymtade Od då jag ser detta mod detta lugn, denna aldrig svigtande själsstyrkaunder de bittraste motgångar, då jag, ser denna Hipftepersonlighet, som icke kunde vika, endast ralla. : Hans hjeltesaga är. ett af de rikaste och dyrbaraste arf vi ega; hvadcett sådant arf innebär: :ör ett folks nationalkänsla kan ej uppskattas i specieriksdalrar eller beräknas med statistiska siffror, men nog uppväger det i någon mån förusten af åtskilliga qvadratmil fremmande provinser, det är temligen säkert. Den, som så kan hänföra en. hel nation, som han gjorde och ännu gör, han måste vara en stor. personlighet; en sådan som ett folk företrädesvis: serna vill se framstalld uti en offentlig monunentalbild.;Månne :det väl kan: sägas vara för ridigt att vi resa en ärestod åt. den tolfte Carly tt och ett halft århundrade efter hans död? Vi ,ehöfva icke tvista om hans regentegenskaper ler derutinnan jemföra honom med andra koungar. Han vär ej någon politisk siare, icke ågon diplomatisk. konstnär, det må gerna nedgifvas. Han var en man och det var nog, Hans like se vi aldrig mer! Han står ensam ishistorien och hvarje försök: stt imitera honom blir mer eller, mindre en kar ikatyr. d Kan det då vara värdigt; lämpligt och pasande, attvi Ka ärestoder öfver åtskilliga sedvare Carlar, ätt vi väl kunna visa främlingen t. x. den 13:de Carl, men bli honom svaret skylliga, när han frågar oss, hvar vi ha bildstoden: f den -verldsberömdaste svenske man, af svenken par preference, af honom som. utgör en typ ör skenskbeten, på samma gång han kan anses ör ettideal af en krigare. Må vi utan dröjsmål skynda att godtgöra vår örsummelse i detta fall. Må hvar och: en emna sin skärf, stor eller ringa, må svenska oket resa sin hjeltes stod. Och må vi göra bör.an dermed på denna dag; det är det enklaste .ch värdigaste svar åt dem, som nu jubla öfver ans olycka. Må vi göra det på detta rum, så tt en vacker grundplåt för det nationella föreraget redan. här. kan vinnas. När då snart lejonkonungens gestalt, juten 1 ;ronsen, framstår på en lämplig plats ihufvudtaden, enkel och allvarlig såsom han i lifvet . ar, och med ett svenskt. granitblock till iede:.. tal, då skall. ingen. verklig svenskomed likgi-. ighet eller sarkastisktleende kunna gå förbi den .ilden:och ingen främling skall nalkas den utan iktning ooh vördnad:Och i denna tid, då tansen på nationalförsvaret med utomordentlig kraft: -enomgår hela folket och eldar så många män ch ynglingar till stora ansträngningar och uppffringar, nu skall Carl XII:s enkla bild inneära en kraftig uppmaning.till mandom, kraft ch ihärdighet och tillvbortl äggande af allt falskt. ;rål och flärd. Kung Carls ande, svenskhetens. nde, skall lefva ibland oss och så skola besanras skaldens ords Bä ME Lejonkungen till. åldrig Nord. ä Segerkransad. skall komma, Och på minnenas. a jord Hoppet åter skall blomma. Gud skall hägna vår fria strand: . Gud beväre. vått fosterland ! Då, efter talets slut; Orkestern uppstämde Kung Carl, den ungt hjelte?, instämde sarpskyttekårens: sångare och många af de afriga församlade deri. . Feslen slutades med afsjungande af folkängen. . Enligt pgjordt tillkännagifvande voro vid la utgång af placerade urnor till mottagande :r bidrag till en grundfond för Carl XII:sÅ onumentet. Deutgående efterkommo med :ver den gjorda uppmaningen. Insamlin? sen uppgick till omkring 1100 rdr. z Efter festens slut kl. :,9 utträdde musikrå ären på Balköngen och spelade der Björnenå , roarnes marsch m. fl. musikstycken till lel 1 10. Grupper af i festen deltagande och rt skådare, som icke låtit fuktigheten å så narken afhålla sig från att besöka Djärgårsn, syntes wnder denna timma qvardröja stå or att njuta af den milda temperaturen och NS ien ovanligt långa friheten-från regn. ir Till komiten för Pultavafesten Ha från iitalien ankommit tvenne skrifvelser, men tyså sent, att de ej kunde vid gårdagens be dra ud meddelas Den ena är från Societå