Aftonbladet – 9 juli 1862, sida 2

han synts vara likadan som vanligt. I fjol hade han likväl haft den s. k. Augustifebern samt då varit mycket usel, så att de trott att han skulle dö. Sonen Johan Carlsson berättade ungefär detsamma om besöket vid Svarthäll som brodern, och uppgaf derjemte att han sökt en fjerdingsman, för att få fadern synad i afseende på de svåra blånader och märken efter slag, som han haft å ryggen. I afsigt att erhålla sjukdomsbevis för faderns intagande på lasarettet hade han vidare begifvit sig till pastor Martens, som lemnat honom en dylik attest och uppmanat honom att gå till Bretzner, hvilket Johan Carlsson ock gjort. Vid ankomsten till Norrby hade Bretzner bjudit Johan Carlsson på middag och, på tal om det våld han utöfvat mot fadern, yttrat att han gifvit gubben fyra slag, hvartill Johan Carlsson svarat, att det ej såg så ut som han blott skulle erhållit fyra rapp. Bretzner hade lofvat att bekosta faderns inforslande till lasarettet, och för detta ändamål på Johan Carlssons begäran lemnat denne 5 rdr, hvilka dock af Johan Carlsson dagen derpå, sedan fadern dött, till Bretzner vid ett då förnyadt besök återställdes. Vid detta tillfälle hade B. lofvat Johan Carlsson att skaffa kista och bekosta begrafningen, hvartill Johan Carlsson tackat, men förklarat att han först ville låta syna fadern. B. hade då sjelf erbjudit sig att tillkalla läkare, hvilket kyrkoherden tens, som varit närvarande under samtalet, ej ansett gå an, utan att han borde inrapportera saken till landshöfdingeembetet, för att genom dess åtgärd få medicol egal besigtning i vederbörlig ordning anställd. B. hade enligt löfte sedermera anskaffat likkista och låtit forsla den aflidne till Färentuna kyrkas bårhus, hvarest obduktionen, såsom nämndt är, försiggick den 12 Juni. På ordförandens fråga, om ej mågen eller sönerna sökt någon läkarehjelp för fadern, sade de sig ej hafva gjort detta, hvaremot de upplyste att de i stället sökt fjerdingsman och en nämndeman för att få skadorna synade, en uppgift, som föranledde ordföranden till den anmärkning, att det varit långt bättre att de hemtat doktor för läkarevård än besökt nämndemän dch fjerdingsmän för Synen Allmänna åklagaren begärde nu att, med afseende på sina åtgöranden i saken, få till protokollet .antecknadt, att han först den 8 Juni på aftonen, samma dag Sellmark dog, erhöll underrättelse om det våld som blifvit denne tillfogadt, då han omedelbart derefter begaf sig af till Svarthäll, för att inhemta nödiga upplysningar, och påföljande dag tidigt på morgonen afsände sin rapport till landshöfdingeembetet. en tilltalade förekallades härefter, och fick, sedan. ordföranden framställt den mot honom gjorda angifvelsens beskaftenhet, uppgifva sina lefnadsöden. Bretzsner uppgat sig vara född i Stockholm ; 1812 samt hade vid unga år öfverta git. faderns snörmakerirörelse, som han drifvit till: 1842, då han egnat sig åt landtbruket. Han hade aldrig varit tilltalad för något brott. Uppmanad att förklara sig öfver den angifvelse, som blifvit gjord emot honom, sade sig Bretzner i sin nuvarande upprörda sinnesförfattning ej kunna ingå i muntligt svaromål, utan bad att få inlemna en skrift, som upplästes och lydde sålunda: Djupt känner jag sorgen öfver att genom min handaverkan möjligen hafva framkallat den sjukdoms hvaraf en medmenniska ljutit döden, och att,om jag äfven skulle finnas alldeles oskyldig till: den slagnes för tidiga död, jag i allt fall ge: nom mitt otillbörliga och lagstridiga handlingssätt framkallat den rättvisa förtrytelse som hos anförvandter och hos: allmänheten uppkomnie då dödsfallet står i något samband med den utöfvade misshandlingen. Denna min sorg för bittras än mera af tanken på de bekymmer och F lidanden jag härigenom tillskyndar min familj. I. Genom en öppen och sanningsenlig bekännelse J: skall jag nu till den ärade domstolens skärskålande och pröfning framställa både hvad som ligger mig till last och hvad som skäligen torde kunna förmildra begreppet om mitt åtalade handlinpsölt öndagsaftonen den 1 näst idne Juni anlände jag till mig tillhörige egendomen Norrby åMunsin, dit jag förut hade låtit kalla mig till mötes Jerstädes sedan många år tillbaka boende gamla enkan. Eva, Zetterman, för att biträda med åt skilliga inom hus förefallande sysslor. Hon berättade då för mig att arbetskarlen Sellmark. som under en längre tid förut varit borta frår orten, nu återkommit, och att han efter sin samla vana dref ikri g socken och försåg sig ned hvad han kunde komma öfver, äfvenson tt han under de. sista fjorton dagarne ur hen: nes vedlider borttagit, ett parti sågad ved elle: moget furuvirke, som hon. fått till skänks af nå: son person i Upland; Jag kände deltagande för len fattiga gumman, som i 33 års tid eller sedan 1829 tjent och varit boende under Norrby samt alltid uppfört sig ärligt och troget, hvarföre jag i afsigt att förmå Sellmark att i gode antingen lemna det stulna återeller gifva henne någon skadeetsättning, påföljande måndagsmorgon skickade bud efter Sellmark, som bodde : Sundby grindstuga å Borna ägor omkring , del: mil från Norrby. Då jag på förmiddagen i något ärende skullc gå in uti eller ur huset (jag minnes nu ej be: stämdt hvilketdera) mötte jag Sellmark i förstugan, hvartill porten stod öppen, och då jag till sporde honom hvarföre han tagit virket från gumman, svarade han mig: Hvad har herrn med det att göra? Dessutom har hon sjelf fåt virket. , I en ögonblicklig harm öfver detta svar, och utan att tänka på gubbens ålder och på någon olägenhet för mig sjelf, ansåg jag ett sådant hans beteende påkalla en handgriplig tillrättavisning. hvarföre jag utan vidare ofdande fattade tal uti en i förstugan stående rörkäpp och dermed till: delade honom 2 å 3 slag på bakre delen al kroppen eller der aga utan menliga följder vanligen appliceras, hvarvid jag likväl icke på nå got sätt sökte fasthålla honom, utan skyndade han sig ut på gården, dit jag följde honom och tilldelade honom ytterligare två slag, som äfven träffade hans bakdel. å den stackars gubben, hvafs fullkomliga rätt att få vara fredad för all slags misshandlin jag ingalunda ifrågasätter, härvid befann sig rörlig Ve et ORO MR RRA R RR T EE ot, och då jag för min del icke var bragt i någon sådan rv Ira att jag med besinningslös styrka tillfogade honom slagen, vill jag deraf hemta den tillförsigt, att om något af slägen äfven skulle hafva träffat honom på rygfen desamma likväl icke kunde hafvå flamkal: at inflammation i hans lungor. På gården funnos då två personer, f. d. soldåten Joh. Wigren och dennes-son statkarlen Carl Wigren, hvilka, såsom aflägset boende, jag fill förekommande af uppskof med ransakningen lå. tit kalla att infinna sig vid tinget. Dagen derefter eller tisdagsn den 3 Juni hade ag mina vägar. förbi Sellmarks stuga, som är elägen alidel:s utmed landsvägen, då jag genom den öppna dörren såg honom stående i rummet lutad öfver en (:om mig tycktes) balja, ag kr ga fn Lr ät a JRR ERF a EEE. AD DN A MIT I med hvilken han hade något att syssla. tillfrågade honom då hval han förfärdigat ar gumman Zettermans virke, ty att han ej uppbränt sädant virke synnerligast denna årstid insåg jag mer än väl. Han visade mig då två nya ämbar och loöfvade på min uppmaning ått lemna henne dem såsom Orsktning för det stulna. Jag kände ej då huru stort det parti virke tar Am han farit sf mnmman hyllat san Pt Oo0M vv rr HA DD