Aftonbladet – 8 juli 1862, sida 3

genomträngdt af en sorglig och dyster v. dighet och genom sitt första intryck på själ. så förenadt med tanken på botgt och enslighet — visserligen hade det, .som man: sedermera kunde se, blifvit olämpligt gifvet. Visserligen hade denna unga flic så full af motsatser, egensinnigt åvägabrag ännu ett missförhållande genom att utveckla sig till en karakter, som saknade all öfverensstämmelse med hennes döpelsenamn ! Sen, som vänligt ! sade mrs Vanstove, då Magdalen; ännu nästan andlös, kysste henne. Sen, som vänligt ! upprepade miss Garib. då Magdalen dernäst kom till henne. Nåväl, fortfor hon, i det hon förtroligt tog den uoga fliekon under hakan och betrakde henne med en till hälften satirisk, till hälften öm blick, som förrådde att yngsta dottern, med alla sina fel, var guvernantens gunstling. — Nåväl, hvad har konserten gjort dig för ondt? Hvad slags lidande bar förströelsen mäktat pålägga dinnatur denna morgon? Lidande! upprepade Magdalen, sedan hon nu hemtat ändan och med detsamma hade återfått sin tungas bruk: -CJag fattar icke betydelsen af detta ord. Om någonting är alt säga om mig, eå är det, att jag mår för väl. Lidande! Jag skulle vilja tara på en hy konsert i afton, på en bal i morgon och ett spektakeliölvermorgon. Ack!4 utropade Magdalen, i det hon sjönk ned å en stol och helt förtjust sammankääppte händerna. ack, hvad jag tycker om att fon mig! cr Nå, detta är åtminstone reht språk, sade miss Garth. Jag tror att Pope måtte haft dig I tankarne, då han skref sina beryktade rader: