Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 3

menoch höll honom qvar, i trots af en ännu mera vredgad blick — som jag har att täcka för de glada utsigter som min framtid nu visar mig. Vill du ej tacka honom också? Han skall kanhända sätta mera värde på din tacksamhet än på min. Bessy vår så förvirrad att hon knappast förstod.-hvad. Lotty sade; hon tyckte blott att det ljöd som: ett bittert skämt. Likvisst fåckäde hon Hugo Speckland på systerns vägnar och räckte honom rodnande sin händ, som -han shårdt tryckte issina.Han. syntes ändå mera besvärad än hön och stammade några osammanhängande ord till svar på .hennes -tacksägelse: Lucy skulle resa till Canada i alla fall?, sade han, och jag hade händelsevis råkat er syster; jag oe Sola det vill säga — det var ett gammalt löfte. Bessy hade aldrig förr sett Hugo så förlägen, och kände er verklig lättnad då han lemnade henne och efter ett par ord fill Lucy skyndade upp på akterdäck. Ettgammalt löfte, som han ihägkommit under så många års skilsmässa och son han till sluts uppfyllt på ett så ädelt sätt! Han måste då äfven någon gång halva tänkt på henne och ej helt och hållet slutit sitthjerta för henne! Det gjorde henne godt alt tänka så, ochanin-, Inet afshonom skulle ej .mere vara så bittert. Men tiden gick och minuterna voro räknade. Bessy tog nu farväl af Luey Speckland, som sade: Innan vi skiljas måste du se min Harry, som vi så ofta talat om; du ser att vi-ej alla bygga våra luftslott på lösan sand. Nej, Gud vare lofvad. b HarryX, sade Lucy till sin make, 4detta är Bessy Calverton, min syster — mer än syster. År han inte vacker och ståtlig, Pessy 2 tillade -hon. — XAlla säga mig.det,