Aftonbladet – 5 juli 1862, sida 3

fara-i land, eller skola vi-här åse dess-afresa? , Jag — jag vet inte, sir. Hugo tycktes i stället veta huru man skulle göra, och på en befallning af honom stannade roddaren samt for derefter långsamt fram och tillbaka i fartygets närhet. De sutto längst skterut i båten, hvarifrån ej roddaren kunde höra derassamtal, om det fördes med låg röst; och Hugo-talade också så saktaroch med ett uttryck som trängde till hennes hjerta och påskyndade-dess-slag, samt komhenne att förgäta både den vackra sommaraftonen-med sitt milda.solsken, och det; brokiga lif.som rörde.sig på floden rundtomkring dem. 4Då er syster berättade den lilla tjenst jag gjort henne, glömde hon att säga. er, miss Calverton, huru :rikt hon återgäldat den genom några ord, som visade mig huru orätt jag bedömt er,-och huru grymt jag tillslutit mitt hjerta för sanningen. Men ni har ju redan förlåtit mig? Jat, svarade Bessy; och som om han blott väntat på. delta svar, hvilket han två gånger begärt, utbrast.han med en af brådskande. ifver davrande stämma: Vill du än en gåug anförtro din framtida lycka i mina händer, Bessy? Jag är ej värd etta förtroende, som jag en gång svikit; men med Guds hjelp skola bättre dagar komma, om du blott vill eller kan återgifva mig den kärlek, som jag så lättsinnigt bortkastade och så bittert saknade! Ah! du skakar på hufvudet! Ja, min broder hade rätt då han sade: Utan henne skall aldrig en glad stund, en ljuf tanke fröjda ditt bjerta och lätta ditt arbete -eller göra ditt hem till hvad det borde vara, eBade han verkligen å? hviskade hon, knappast hörbart. i