Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 3

I, Det finnes en kärlek, som öfvergår allt -Iförstånd?. Det finnes, såsom man uttryckt -Å det, ett sjette sinne, menniskokärleken, som . verkar lika ovilkorligt som de andra sinnena, som måste verka, huru ringa det än må med jitre medel understödjas och upprätthållas, iksom t. ex. det friska ögat ser, utan att ; dess synkraft särskildt understödjes eller un; derhålles med yttre medel. Skolläraren i Ludgo socken i Södermanland G. E. Walker är ett bevis derpå. Hela dj bans lif är ett historiskt bevis för denna Tlära. Låtom oss, för att rätt fatta hans ställning, meddela några uppgifter om hans härkomst och ungdom ), samt några årtal. J Siffrornas vältalighet är stundom stor nog. Han föddes i Borgsjö socken i Jemtland 1786. Hans far var orgelnist och klockare. Han genomgick Frösö skola och Hernösands gymnasium, förskaffade sig medel till UpJsalafärd genom viatiseringt eller sockengång och blef 1808 student. Såsom sådan erhöll han plats som informator i den socken, för hvars barns undervisning han sedan, med afbrott från 1824 till 1833, under hvilken tid han verkade dels såsom enskild lärare i Nyköping, dels såsom lärare vid en lankasterskola, offrat hela sitt lif. År 1833, då folkskolan i Ludgo socken stiftades genom en donation af brukspatron Groen, blet han der anställd, fortfor dermed till 1858, då han vid 72 års ålder blef tjenstfri för att. på sin vindskammare, hans slutligen eröfrade fasta hem här på jorden ... hvila utefter sina mödor? .. nej, för att ännu i sista stund egna sig åt enskild undervisning åt än flera än färre mera försigkomna lärjun gar. Der sitter han ännu i dag, omgifven af sina lärjungar, såsom en nedgående sol ännu i sin nedgång spridande sitt stilla ljus åt älskaade och älskade barn, de der i honom hafva den omätliga lyckan att få vörda en ädel man, en faderlig vän, en allt uppoffrande lärare. å Sådan är hans biografi.4 Endast några rtal. Hur är det möjligt, skall man emellertid fråga, att en man kunnat hålla sig så uppe under sådana förhållanden? Ar det icke kanske blott en historia om en gammal student, som icke kunde bli något annat än — folkskolelärare, och som af brist på energi att göra lycka, hemfallit till ett sleutrianlif, hvari endast den norrländska segheten är det märkvärdiga. Vi svara åter: gå och se honom, undersök förhållandena. Men denne man måste dock, vill ni kanske invända, hafva varit bättre ShållenX, bättre aflönad än andra flyttande folkskolelärare? ... Han har till en början haft mellan 2 och 300 rdr rmt, samt under sednare år 360 rdr rmt i årlig lön, aldrig mera. Men han måste väl hafva Taft enskilt förmögenhet, varit gift, haft ett hem och derigenom tillfalle till krafternas ständigt förnyade åter hemtning? ... Nej, intet af allt detta. Tvärtom. Det är han, som af denna ringa lön förstått att bereda lyckligare förhållanden för — kommande slägten så af lärare som lärjungar. — Ja: det skall förefalla som en gåta, men det är dock ett faktum, ett sakförhållande. om hvars verklighet hvar och en i sockneril och skolans handlingar kan öfvertyga sigå att denne man, med 360 rdr rmt i årlig lön, årligen afsatt hvad han icke för sin dagliga nödtorft oundgängligen behöft, och att han för de sammansparda medlen jemte en liten genom arf från hembygden erhållen summa, uppgående allt tillsammans till 1500 rdr rmt, inköpt och till skolan skänkt den gårdsdel (!, mantal) med dertill hörandel hus och åbyggnader, hvars manbyggnad förut varit mot hyra upplåten till skolan, förbehållande sig dervid-endast, utom afkast ningen af jorden för sin lifstid, det lilla vindsrum han då bebodde och — ännu bebor. Detta skedde för 20 år sedan. Men icke nog härmed — vi anföra fortfarande uppgifter enligt på begäran benäget heddelåde från socknens kyrkoherde — sina föresatser trogen fortgick han på försakelsens väg för att kunna inlösa äfven den andra hälften af samma gård, som tillsammeans utgör ett fjerdedels oförmedladt mantal, och göra densamma till en sjelfständig besittning för skolan. Han eger i närvarande ögonblick för nämnda ändamål sammanspa rade något öfver 900 rdr i sparbanken samt en ungefärligen lika stor summa i en inteckning, hvilka han emellertid, i den händelse att köpet icke kan komma till verk: ställighet, genom testamente anslagit tilll: skolan jemte hvad mera i reda penningar och fordringar kan förefinnas vid hans död, med föreskrift att räntan deraf jemte gårdens afkastning i främsta rummet skall användas till fattiga skolbarns understöd med mat och kläder under deras skoltid; utom det att han anslagit 200 rdr till ett beslu: tadt nytt orgelverk för sockenkyrkan. Vi hafva härmed anfört de sakuppgifter, som utgöra liksom ramen till denna karaktersteckning. Vi skola ej förringa dessa siffrors verkan genom några utrop. Vi skola endast söka förklara möjligheten af ett sådant handlingssätt. ) Dessa uppgifter hafva blifvit oss bonsget meddelade a Syrkoherden i Ludgo och Spelvik, hr E. A. Bergstedt. VTA SNRA