Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 3

fast det ligger i min natur att vara litet afundsjuk, Bessy. Bessy såg upp. Du sade en gång att du höll af mig mer än henne; var det sannt det Bessy?? Ja, fullkomligt.? Godt, jag tror dig, ehuru jag cj förtjent det, men jag är i alla fall din enda syster. Och, vär vi skiljas, så skall tanken derpå öra mig. nöjd och lycklig. Ty ser du, essy, du måste låta öfvertyga dig om att vi j kunna vara tillsammans — det är omöjligt. För din skull — ej för min, det skall Gud veta — måste vi skiljas. Du måste dock ännu qvarstanna i London några veckor tills jag låter höra utaf mig; jag her mina skäl dertill.? Bessy svarade att hon ej ännu på en tid tänkte lemna London, och att hon helst skulle. stanna der och vara oberoende af sina vänner, om hon blott kunde förtjena tillräckligt för att uppehålla: sig der. Nej, du är för ung för att bo ensam här?, sarte Lotty. 23 ?Jag är ung till år, men ej till erfarenhet.? ?Men du gör dig till en arbetsträl.? Ja, men jag gör mig också oberoende; och om du nödvändigt skall lemna rcig åt mitt öde, så måste du också låta mig gå den bana jag sjelf väljer.? Lotty betraktade henne en stund under tystnad och sade sedan, i det hon drog sin stol närmare systerns: Vi skola tala om den saken nästa gång vi träffas — det blir. kanhända den sista. Tyst barn, jag sade ju blott kanhända. Bessy, det är något annet jag ville tala med dig om innan jag går. SR Hon tog sysierns hand i sin och tryckte den sakta. Detta var en så ovanlig ömbetsbetygelse att Bessy kände sig både orolig och förundrad deröfver. Då vi sist träffades i Snowfields, Bessy, hoppades jag att du der skulle för alltid finna ett hem, och att den ena eller andra sä de der bröderna skulle önska att få dig