Aftonbladet – 4 juli 1862, sida 2

afgjordt, att markisens råd sällan följdes af en sjelfherrskare, som satte sin enda förtröstan på militärväldets princip, och som höll före, att bästa regeringssättet vore att kufva och injaga skräck. Men hans oegennoytta ochhans trohet synas hafva varit lika litet ifrågasatta i Petersburg som hans patriotism i Polen. Man tror att han vid åtskilliga tillfällen gifvit den nuvarande kejsaren samma råd som han gaf den förre... Sedan Nikolai.tid har en stor förändring inträdt. Folkets makt har stigit i omfång. Den stora italienska revolutionen har visat hvad ett folks makt kan ha att betyda. Kejsar Alexander är såväl till sin natur som genom erfarenhetens lärdomar en man af mera milda, mera moderata och klöka åsigter än fadern. Under alla dessa förhållanden är det ingalunda förvånande, att ryska regeringen på nytt beslutat taga råd af Wielopolsky och sända honom till Warschau för att genomföra den försonande politik, hvilken han så länge förordat. Det är fullkomligt sannt, att de, som äro benägna att se allting i svart, vilja gifva en mindre vacker färg åt. denna utnämning. Det kan möjligen påstås att Wielopolsky blott är en paradhäst och en masque att bedraga polackarne med. Storfursten är den yttersta innehafvaren af makten i landet, och hvad helst han besluter måste hans minister göra. Den polska statsmannens myndighet är skarpt begränsad inom civildepartementet; och en moskovitisk befälhafvare öfver krigsstyrkan i Polen kan i hvad ögonblick som. helst förtaga all verkan af markis Wielopolskys civila förvaltning. Den ena blefve fredspremierminister, den andra krigsremierminister, och det är allom bekant vilkendera ministern, i händelse af en kollision mellan folket och regeringen, skulle taga högra handen för den andra. Men vi äro ej af denna mening. En be: pröfvad statsman, så nitisk för sitt lands bästa och så föga lysten efter höga embeten, skulle svårligen: utan tydliga garantier gå till Warsehau under storfursten Konstantins öfverhöghet. I samma ögonblick man i hatydligare mån satte hans åsigter åsido, skulle han lemna sin portfölj och derigenom göra det svalg så mycket tydiigare; hvilket en mindre uppriktig politik ånyo skulle öppna mellan regeringen och foikpartiet. Det är således blott på en ärlig och moderat bana. som ryska regeringen kan vinna något på att utse. en polsk patriot till vicekonungens premierminister. Denna regering har visat ett omisskänneligt allvar med sina liberala afsigter genom de lifegnas frigifvande på sitt ryska område. Hon kan ej glömma att polackarne stå många generationer framom ryssarne i sina sociala förhållanden, samt att om de ryska bönderna ega rätt att fordra medborgerlig frihet, ega äfven polackarne rättighet att fordra ett närmande till politisk frihet. Huru långt Petatsburgerkabinettel vill gå polackarnes önskningar till mötes, veta vi ej. Men det är tydligt att general Liders sjelf betraktar Wielopolskys sändning såsom en utomordentlig eftergift, och vi kunna svårligen betvifla att Polens nye mi pister begifver sig till Warschau med ett program, som mer eller mindre öfverensstämmer med hans egna åsigter. En märklig omständighet är den hållning, som af den franska pressen iakttagits i afseende på de sednaste tilldragelserna i ryska riket. Efter att nemligen till en början ha iakttagit en fullkomlig tystnad härom, en tystnad så mycket besymnerligare som de ryska statspapperens hastiga fallande för Paris affärsmän varit temligen kännbart, ha tidningarne på en gång börjat uttala sig på ett ganska oförbehållsamt sätt rörande de ryska angelägenheterna. Huruvida dette plötsliga lossande af tungans band må ega sin förklaring i någon ny frontförändring i den kejserliga franska politiken, lemna vi derhän. Visst är att, om man får döma aj åtskilliga tecken, Frankrike ej mindre än England synes börja vilja intressera sig på ett verksammare sätt för Polen än tillförne. En ytterligare bekräftelse häruppå finner man i följande uppgifter ur en från Petersburg till Independance Belge ställd korresponlens af den 16 Juni, hvaruti talas om en nemoir, som af en tillfällighet fallit i korre spondentens händer. Denna skrift — yttrar korrespondenten — synes mig så mycket märkvärdigare som len är författad af en rysk publicist, hvilken vf furst Gortschakow blef kallad till Warchau, der fursten behöll honom qvar hos ig. Denne publicist betraktade med en öfad blick och bedömde från en oberoende tåndpunkt menniskor och förhållanden i lanlet. Uti nämnde skrift yrkar han framförIlt på nödvändigheten att påskynda rikets ugnande, emedan, enligt hans tanke, den id måhända snart är inne då vestmakterna kola anse för en pligt att intervenera i enna fråga, som eger ett intresse, omfatande icke ensamt Ryssland. Författaren af uppsatsen sammanfattar: ned stor statistisk talang och urskiljning : istoriken öfver de särskilda förvaltningar, . om på sednaste tiden efterträdt hvarandra Polen; han framställer dem såsom vackinde, obeslutsamma, ofta stridiga mot hvarndra, ömsevis stränga och fördragsamma, en alltid ur stånd att ingifva aktning och irtroende för den ryska regeringen, såväl