Aftonbladet – 3 juli 1862, sida 3

ihåg sin resa till Bermuda, och hvad han då utstod. Inom kort var man vid Themsens strand, och letade sig väg genom London Docks. Der var fullt af folk, och Richard Calverton kände sig så orolig vid hvarje blick som kastades på honom af de förbigående, att han nästan längtade efter att vara i säkerhet om skeppsbord. Han gick med:hastiga steg från det ena fartyget till det andra, och andades ej fritt förr än han var ombord på emigrantskepet, der han stannade på däcket och torade sveltdropparne från pannan. Ar ni logn, nu? Ja. Styrmannen skall visa er mr Richards hytt, här är er biljett och qvitto på att den är betald. Han emottog de papper hon räckte honom, men svarade ej. Jag går nu. Ni glömmer ju ej — hvad jag varnat er för? tDu säger ju också ingenting om. mig till någon — obehörig person?4 mumlade han. Så länge ni stannar här, kan ni vara lugn.4 ilon lade handen-på hans axel och såg på honom, Han kändesknappast igen henne, så lörändradt var hennes utseende. Vi skola aldrig återse hvarandra — skiljas vi som vänner eler fiender?Om, iafskedets stund det skall göra er godtatt höra det jag förlåter er allt det onda ni gjort mig, så vill jag säga detaf uppriktigt bjerta. Om ni kan tro att det skulle glädja mig om ni sade: jag vill tro att ni gjort detta-i en god afsigt, så-säg det! ?Nej, svarade han oth vände sig bort. Har ni ej en tacksam helsning till henne som är en engel på jorden emot er och mig, för allt hvad hon uppoffrat-för-er skull?? ?Hon har-ej gjort mig någotgodtdermed, hvad skall jag tacka henne för?? Lolty vände. sig om föratt gå, men han följde henne och sade:, du blef väl väl ej