Aftonbladet – 3 juli 1862, sida 3

jermvågen och stadsgården, för attlätta transporten från den aflägsna södra bangården. nd. et rt rörelses utveckling fått säkert medel itt sjelfförsvar, så går det en lugn framtid 4ill mötes. Sverge är ej så fattigt som man ofta säger, blott det får fritt utveckla sina stora resurser. Detzär ej mycket ännu att 1000 medborgare i Stockholm inträdt i ledet, men då deras exempel och den impuls de -gifvit åt kroppsöfningar i skolorna hunnit göra sin verkan, då ungdomens känsla blifvit rätt väckt, skall man få spåra allmännare de stora verkningarne af skarpskytterörelsen; ty endast i en frisk kropp bor en frisk själ. Slutligen erinrade tal. att en riksdagsmans votum kan afgöra mycket. Omröstningen är nu sluten, så att man icke kan veta huru en riksdagsman röstar utan att hanförut yttrar sig öfver förekommande frågor. Sålunda kommer riksdagsmannen ofta att yttra sig, icke derföre att han i en diskussion, der många och utmärkta förmågor för öfrigt framträdt, kan uträtta något med sitt tal, utan egentligen i ändamål att göra sina valmän underrättade om huru han röstar. Dessa ofta öfverflödiga yttranden skulle kunna undvikas i fall omröstningen vore öppen. För öfrigt, då man kanske tyckt att tal. under den riksdag han haft äran representera denna krets, alltför litet yttrat sig, ville han erinra att för en riksdagsman behöfves ganska väl ett år till öfning och lärospån, och att man först derefter bör vänta att han skall något mera kunna framträda. För sin del skulle tal. af alla krafter sträfva att mot svara valmännens förtroende, i fall det ännu en gång blefve honom lemnadt. Professor A. H. WistraAnp förklarade att han hade ganska föga att tillägga till hvad han skriftligen tillkännagifvit. Beträffande sina åsigter om den stora mängd vigtiga frågor, som vid riks: dagen kunna förekomma, skulle han anse förmätet att yttra dem, ty för att kunna döma öfver dessa frågor fordrades att inhemta mycket mera detaljkunskap än talaren nu egde. Isjelfva förklaringen att At rlren ville mottaga förtroendet, om valmännen behagade dermed hedra honom, låge en åtagen förbindelse att förskaffa sig den nödiga detaljkunskapen. Det enda, talaren nu ville yttra sig öfver, vore om nationalrepresentationen, hvars brister vore känbara. Talaren önskade att vid nästa riksdag måtte framkomma eit väl genomfördt, sansadt ch frisinnadt representationsförslag, som kunde va af ständerna godkändt och hvilande tiil örande vid derpå följande riksmöte. Talaren erinrade, att om ett förslag kommer från regeringen, så får det icke i någon mån af ständerna ändras, utan måste antagas eller förkastas i sin helhet, hvaremot, om ett sådant ingifves af enskild motionär, ständerna kunna ändra det efter sina åsigter. — Förslaget om inrymmande af nya elementer i bondeståndet önskade talaren antaget, emedan det är så vigtigt för den fullständiga representationsreformens vinnande. De sednast utkomna nya kommunalförfattningarne skulle, enligt talarens förmenande, verka så gevomgripande förändringar i allmänna tänkesät: tet, då i följd af deras stadganden personer af alla klasser blefve sammanförda till gemensamma öfverläggningar om kommunens, stadens eller länets angelägenheter, att äfven om något representationsförslag icke blefve hvilande vid nästa riksdag, kunde man hysa förhoppningar i detta afseende för framtiden: Sedan de församlade ansett att hr Rinman, i enlighet med centralkomitens förslag, borde blifva kandidat för 2:dra valkreteen, äro nu följande herrar kandidater för 1:sta valkretsen: Grosshandlaren L. J. Hierta, Kramhandlaren RoBErt DitzInGrr, Professor A. H. Wistranp. Profval emellan dessa herrar kommer att anställas nästa måndag kl. 2 e. m. i lokal, som komiten bestämmer. Ett möte i tredje valkretsen i går afton var besökt af ett ringa antal valmän.! På framställning af medicinalrådet Carlson uppdrogs ordförandeskapet åt hofrättsrådet Vddenberg, som, efter att hafva intagit ordförandeplatsen, lemnade en kort redogörelse för resultatet; af valmötena inom de öfriga kretsarne, enligti hvad han erfarit vid ett allmänt möte af valkomitåerna, ! Hvad tredje valkretsen anginge, tillkännagaf ordföranden att öfverste Stål afsagt sig förtroendet, och rektor Siljeström tillkännagifvit att han blifvit uppställd såsom kandidat i femte kretsen, för hv Iken han vore villig att mottaga representantkallet, om valet fölle på honom. Under sådant förhållande? återstode såsom kandidater endast grosshandlaren Schwan och expeditionssekreteraren Lovån, hvarföre ordföranden hema om valmännen icke ville föreslå några era. Öfverste Stål, som var närvarande, erhöll härefter ordet samt hembar vaälmännen sin tacksamhet för det lika smickrande, som hedrande förtroende, de behagat visa honom, men sade sig ej kunna mottaga detsamma, ty dels vore han förhindrad genom embetsgöromål, hvilka voro af den beskaffenhet, att de ej kunde öfverflyttas på någon annan, dels åberopade han sin mycket försvagade helsa såsom skäl för sin afsägelse. Ordföranden tillkännagaf härefter att han önskade föreslå generalmajor Hazelius såsom kandidat. Det vore visserligen sannt, att hr generalen vore embetsman och innehade en vigtig förtroendepost; men enhvar visste att hrgeneralen vore en sjelfständig man, som med stora insigter i dagens frågor och ovanliga kunskaper förenade stort nit-för det allmänna och en fast karakter samt oförskräckt sade ut sin mening. För sin del ansåg derföre ordföranden att det skulle vara en heder för valkretsen att få hr generalen till representant. Ett par af de närvarande välmännen föreslogo fabrikör Hesselgren. Handlanden DyJurström ansåg, att det skulle vara bäst om man kunde återfå de två utmärkta representanterna från förra riksdagen, grosshandlar Schwan och ex peditionssekreteraren Loren. Den förres framstående egenskaper vore tillräckligt kända och allmänt erkända, och expeditionssekreteraren Loven hade genom sina stora insigter, sina sannt frisinnade figter och sin stora hu-manitet förvärfvat valmännens aktning. I alla vigjign reformer hade han visat sig såsom en redlig kämpe för framåtskridandet och vore så långt ifrån att vara det ringaste byråkratiskt sins ce ERNER NER RAPPA se — a INN BER år SEE ihåg sin resa till Bermuda, och hvad han då utstod AS