Aftonbladet – 2 juli 1862, sida 3

Man hade emellertid måst lemna Whitechapel, der närheten af det fordna El-Dorado gjorde Richard Calverton orolig, och emedan han föredrog en trakt der Bessy var lika litet känd som han sjelf. Han andades friare sedan de bodde vid Tothills Street, och hade öfvertalat Bessy att, ehuru ogerna, likväl låta sätta namnet Richards på skylten. Om du sätter namnet Calverton öfver dörren med stora bokstäfver, så kan du lika gerna skrifva dit: Här bor mannen, :som rymt från Bermuda; kom in och ta? fast honom! Richards måste det vara Bess. ?Vi börja således med ett bedrägeri?,; sade dottern. Nå, så försök det rätta namnet om du har lust. Få se huru länge det dröjer innan en polisman kommer och frågar om mr Caälverton är hemma.? Det låg någon sanning i denna anmärkning, så mycket mer som OÖalverton ej var nåzot så vanligt namn, hvarföre också slutligen Richards i stället användes, och Bessy slog upp sin bod. Richard Calverton höll sig hela dagen i det lilla rummet innanför boden, och gick aldrig ut annat än omMaftnarne. Han började blifva rätt nöjd mea sitt öde och sin dotter, som gjorde allt för att bereda honom trefnad och säkerhet. Visserligen tröttade hon honom med sin bibel och de frågor hon alltid gjorde sedan hon slutat läsningen deri, för att vara visspåatt han med uppmärksamhet åhört henne, men detkunde ej hjelpas;. och efter som det roade henne att sysselsätta sig med hvad som ej ctgentligen rörde henne, så fick han väl bafva fördrag dermed och låtsa dela hennes åsigter för att få vara litet mera i fred för dem. Bessy; som alltid sjelf förfärdigat sina klädvingar och gjort det nätt och väl, bör