Aftonbladet – 2 juli 1862, sida 2

Och ehuru goda era afsigter än må vara, så finnes det hågon; som aldrig skall tillåta er att onödigtvis utsätta er för någon fara, tillade Mary. STack, Mary, tack min dyraste vän! sade mr Parsiow. Emellertid företog sig Mary sjelf att sednare på aftonen öfverraska mr Calverton och hans dotter, som återvändt till honom, med ett oförmodadt besök. Jag har kommit, sade hon, för att förvissa mig huruvida ni, Richard Calverton, fullt uppskattar det förtroende vi bevisa er, då vi hos er qvarlemna denna oskyldiga, unga flicka. Mary Davis behöfver ej vara orolig deröfver, sade han, sedan han försökt att resa sig upp från stolen, deri han dock genast föll tillbaka; tiderna hafva förändrat sig och jag med dem. Har ni förbättrat er? Ja, jagt — med ett hånleende öfver sina egna ord — jag kunde väl ej gerna blifvit sämre, Ni läser bibeln, ser jag. 4Ja — något litet, misst, lydde det ödmjuka svaret. Denna läsning skall göra er till en god fader, och en trogen vän. Glöm ej, sir, att min älskade kusin Bessy behöfver båda delarne.4 Det skall jag ej förgäta, svarade fadren, och Mary lemnade honom med gladare utsigter för Bessys framtid, än hon förut vågat hysa vid den mörka vändning hennes öde tycktes taga. cDu kommer väl till mitt snspråkslösa bröllop i morgon, Bessy?4 sade Mary till sin kusin; jag måste vid detta tillfälle ej sakna min gamla vän, den lilla flickan som redan i Aberogwin var mig så kär.4