Aftonbladet – 28 juni 1862, sida 3

falsk ton vid sången o. s. v. Culpa (fel) är frivillig; den felande dömer och straffar sig sjell. När en nunna kallas till samt:lsrummet, vore det också priorinnan sjelt, så nedfäller hon slöjan så djupt, att man, såsom redan är nämndt, blott ser munnen. Priorinnan ensam får komma i beröring med främblngar. De öfriga få endast se sina närmaste anhöriga, och detta sällan. Om händelsevis någon infinner sig för att få se en nunna, som man fordom varit bekant med och kanske älskat, så uppstår en underhandling. Är det ett fruntimmer, så kan tillåtelse stundom gifvas. Nunnan kommer då och talar med besökerskan genom den lucka, som ; blott öppnas för en mor eller syster. Att tillI lätelse alltid förvägras män faller af sig sjelf. Detta är den heliga Benedikts af Martin Verga försvårade orden. Nunnorna äro ej glada, blomstrande och friska, såsom ofta nunnorna af andra ordnar, utan bleka och allvarsamma. Under åren 1825 till 1831 blefvo tre vansinniga. Minst två år, ofta fyra, varar profvet, fyra år novisiatet. Sällan kan löftet afäggas förr än vid 23 eller 24 års ålder. Bernbardinerbenediktinernunnorpa upptaga inga enkor i sin orden. I sina celler underkasta de sig många obekanta botgöringar, hvilka de ej tå omtala. På den dag, då en novis aflägger löftet, kläder man henne i den vackraste drägt, bekransar henne med hvita törnrosor, glättar hennes hår och lägger det i lockar. Derpå faller. hon på knä. Man höljer en stor svart slöja öfver henne och sjunger dödsmessan. Derefter dela sig nunnorna i två råder; den ena går förbi henne med följande ord i klagande ton: Svår syster är död; den andra raden svarar högt: hon lefver i Jesus Kristus. På den tid; jå hvilken vår berättelse är förlagd, var en pensionsanstalt förenad med klostret, en pension för unga, förnäma, för det mesta ka flickor, bland hvilka man såg