ELISABETH CALVERTON ). Gifter mig!4 utropade miss Davis rodnande, Sså barnsligt och löjligt ni talar, mrs Wessinger. Mary hade ej sedan sina ungdomsdagar i Aberogwin förifrat sig så eller yttrat sig så förhastadt; och pastor Jacob Parslow var så förvånad öfver sin f. d. tjenarinnas besynnerliga uppförande at han omöjligen kunde finna något annat uttryck för sina känslor än sitt vanliga: Bevare mig! ÅbB, så underligt har man sett förr, återtog den gamla; det skulle visst inte förundra mig, Ni är ju inte stort mer än tretio år, och det är just vid den åldern man bör git sig, ty då först är man klok och förståndig och Tan inse sitt eget bästa. Naturligtvis föreställer jag mig inte att ni skall gifta r i morgon dag, mis3 Davis.4 Mr. Parslow lyckades nu gifva samtalet en annan riktning, men det oaktadt saknades den vänliga trefnaden och glädtigheten i a lilla sällskåpet, och det var med en känsla af lättoad som han efter en stund steg upp för att tåga afsked. arg kommer igen i Morgon, miss Davis, sade han, ty jag önskar att tala med er om fåttiga stackare som behöfva understöd och som jag ämnade testamentera åt er.s Mrs Wessinger följde honom ut i förstugen. Då han stod i-porten vände han sig om och betraktade henne mycket allvarsamt CMrs Wessioger, mrs Wessinger, eade r inte.4 i. 68, 10-72, 14—79, 81—83, 87 BB; 92, 95—97, 99—102, 104 —106; 108; kesr U5—117, 119.121, 12, 124—128, fd s 1 !