Aftonbladet – 25 juni 1862, sida 3

ning till litvet. UTRIHEN ENGLAND. Den 19 dennes meddelade earl Russell ,fverhuset följande rörande den mexikanska rågan: T tidningarna har stått att läsa, att en konvention blifvit afsluten mellan sir C. Wyke och commodore Dunlop, å ena sidan, samt mexikanska regeringen å den andra, genom hvilken Englands anspråk blifvit tillfredsställda samt att denna konvention blifvit ratificerad af engelska regeringen. Det är väl sannt, att en konvent:on blifvit undertecknad och till ratifikation inskickad till England af sir C. Wyke och commodore Dunlop. Den för anspråkens tillfredsställande träffade öfverenskommelsen var billig och liberal; men vi funno, att konventionen åberopade en annan mellan Mexiko och Förenta Staterna afsluten konvention, och då H. M:ts regering befarade, att den kunde bereda England förlägenheter, så beslöt hon att ej ratificera den. Afven rörande en annan punkt vill jag yttra mig Man tror i allmänhet i Frankrike samt äfven på många håll här i landet, att de engelska trupperna dragit sig tillbaka tillsammans med despanska och lemnat fransmännen i deras förlägenhet i sticket. Efter det nederlag, de franska trupperna lidit, kan det ej förundra någon, attfranska regeringen beslutit skicka stora förstärkninsar till Mexiko; men detta har på intet sätt sin grund i något af britiska regeringen vidtaget steg. Den ursprungliga Oktoberkonventionen innehöll ingen bestämd förpligtelse rörande det antal trupper, de särskilda regeringarna skulle skicka, om också hvarje regering lemnade meddelanden derom. Spanjorerna förklarade, att :!le hade för afsigt att af-rända 6—7000 man. Fransmännen sade till en början, att de ville skicka 2000 man; sedermera förökades antalet vill 2500. Britiska regeringen förklarade sig be redd att afsända en eskader med 700 marinsollater, hvilka i nödfall kunde landsättas för att ockupera fästen De blefvo också verkligen landsatta och höllo en kort tid några tästen besatta. Landtrupperna I ktes stöta på svårigheter, och vommodore Dunlop. sade, att han ville lemna lägerförråd och transportmedei, på det att det ej skulle se ut som om han på något sätt ville emna de allierade i sticket. Men engelska re geringen samtyckte ej bärtill och meddelade be rallning om tan återinskeppning. Commodore Dunl sin sida fann snart, att ingen fara för en Sr sammandrabbning med mexikanarne var för handen, och beslöt bortsända marinsoldaterna, hvilka dessutom aldrig varit ämnade till att rycka in i det inre af lan det. De aflägsnades derföre från Vera Cruz. Derpå följde konventionen och de allierades kommissarier blefvo ense om ett protokoll, om hvilket jag här ej vill yttra mig, då det ej är min afsigt att inlåta mig på den stora fråga, om hvil ken den handlar. an måste likväl betänka. att på den tiden blott 150 marinsoldater höllo de särskilda fästena besatta, och då brytningen inträffade mellan de franska kommissärierna å ena sidan samt de engelska och spanska kom missarierna å den andra, beslöt commoödoöre Dunlop aflägsna truppstyrkan. Om truppernas tillbakadragande ur Mexiko var ej någon fråga, då landtrupper i allmänhet ej funnits der. Vi hade icke afsändt några andra trupper på vår eskader äro 700 marinsoldater, och större delen af dessa hade redan någon tid förut dragits till baka. Såsom jag erfar, har man i Frankrike med stor harm talat om de engelska truppernas förmenta tillbakadragande i ett mycket kritiskt ögonblick. Man utgår dervid, såsom jag visat, från en oriktig förutsättning, enär det ej fanns några britiska trupper, som kunde dragas tillbaka ur Mexiko. ÖSTERRIKE. Angående kejsar Napoleons planer på Mexiko har en korrespondent i Brissel skrifit en utförlig redogörelse till tidningen die: Presse i Wien. Att börja med försäkrar han att man i konung Leopolds närmaste omgifning icke vet någonting om, hvad franska tidningar påstå, att hans måg erkehervig Ferdinand Max skulle hafva på sisti ti den ?på det bestämdasteX afsagt sig den förut honom påtrugade kandidaturen till mexikanska tronen. Korrespondenten säger att detta påhitt att tillskapa en mexikansk tron ät österrikiske kejsarens broder är helt och hållet Napoleons eget, -men att kejsaren invigt lord Palmerston i alla detaljerna f sin plan innan han började sätta den -i verket. Den blifvande tronen erbjöds åt erkehertigen i kejsar Napoleons namn af hans handsekreterare Mocquard. De härpå föl jande underhandlingarne och brefvexlingeu fördes utan mellanlänk af Napoleon. och erkehertigen sjelfva, men meddelades österrikiska kabinettet. Detta ville icke förkasta förslaget, ehuru äfventyrligt det än såg ut, emedan kejsar Napoleon änder korrespondensens förtgång gaf höget vigtiga löften. Hvad dessa innehöllo anses vara en hemlig: het föralla, utom kejsaren af Österrike, erkehertig -Max, hans svärfader -konung xLeospold af Belgien, lorderna Pålmerston och