Aftonbladet – 25 juni 1862, sida 2

ELISABETH CALVERTON ). FEMTE OCH SISTA AFDELNINGEN. Försakelse och belöning Första KAPITLET. Mrs Wessingers ide utföres. Tiden väntar på ingen, och sorgen står ej heller stilla. Hvarje dag byter hon kanske om plat:, besöker hon kanske ett hjerta der hon ej varit förr. Hvarje dag skördar döden nya offer, våra käraste vänner, vår broder, vårt enda stöd, och hvem tänker väl derpå? Jorden vandrar sin bana kring soleD och hindras ej af de små partiklar som under vägen falla bort och försvinna i rymden. Det bör vara mera sorg än glädje här under det jordiska lifvet, för att lära oss älska det som sedan väntar oss, det högre, renare, der hvarje smärta lindras, der hvarje sår läkes. Det är menniskans öde att lida, det är hennes pligt att hemta styrka ur sjelfva lidandet. Bessy Calverton hade också, på de tvenne år som förflutit sedan hennes afsked från Stephen Speckland, vunnit seger öfver den smärta, som först var nära att besegra henne. Under dessa två år hade inga påminnelser om det förflutna stört henne på den! väg hon för sig utstakat, som hon vandrade, om ej glad och lycklig, åtminstone lugn i och nöjd. Hon ÖR re ej öfver att be-i höfva tillbrioga sitt hf med dem som voro: så mvcket äldre än hon, och som sökte; lycka. 8 ndast i ett firängt uppfyllande af dej pligter de ålagt sig. Hon klagade ej och ade ej heller skäl dertill. Hon var nöjd ned det stilla, lugna, ehuru något enför) Se ÅA. B. u:r 67. 68, 70—72, 74—79, 81—83, BT, 88, 90, 97, 99—102, 104—106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—122 och -128 130272, 135, 139—141 och 142.