Aftonbladet – 23 juni 1862, sida 2

Det nordiska studentmötet. (Forts. fr. lördagsbladet.) Mötet på Börssalen den 16 öppnades kl. 10 af Ploug med.ett par meddelanden, hvarefter -han på bestyrelsens vägnar föreslog Höiesteretsadvokat OC. Liebe till dirigent: Professor Martin Hammerich: Det hade förefallit honom och, många med honom önskligt, att studentmötet begagnas till att reda våra föreställningar och syftemål.. Det är ej tal som här skola hållas, då tal gå ot på att vinna stämningen, och både danskarne. och deras gäster här träffas utan förberedelse. Men man har ansett önskligt att studentmötena skulle, ega en tillsats af allvar, dock högst olik de hemliga sällskapen, Carbonari eller: Burschenschaften; som väl kunna vara berättigade såsom framkallade ögonblickets pålryckning, men slutligen dock underminera samhället. . Att föreslå resolutioner hade man ej ämnat, och han anser det ej heller lyckligt; man kunde i det politiska lifvet säga att vägen till helvetet är stenlagd med goda resolutioner. Skandinavismen har redan sin historia och kunde snart ha behot af sin krönikeskrifvare. Det skandinaviska sällskapet från århundradets början, som fortsattes inpå 30talet, och de bemödanden, i hvilka Franzen var själen, . fingo ej stor, betydelse, utanför litteraturens område... Men; vigtigare blef Oehlenschlägers under romantikens inflytande framkallade verksamhet, som förde forntiden och dess lif in i folkmedvetandet. Steftens, som inverkade på Oehlenschläger, förtjenar äfven att här nämnas, och slutligen Rasks id att grunda en nordisk koloni (på en främmande ö, der det blott skulle talas isländska) hvaraf hela hans språkforskning blef ett resultat. Isynnerhetframkallade hans rättskrifningsider en rörelse, som ännu ej är afslutad och, efter talarens önskan, ej heller snart måtte blifva det. Oehlenscbläger slutade, oaktadt. alla hans bemödanden för att blifva en tysk skald, med att blifva hela nordens skald; något som man ej sett sedan den grå forntiden och som fann sitt uttryck då Tegner 1831 lagerkrönte honom i Lunds domkyrka med de orden: Söndringens tid är förbi. Följden häraf var att i slutet af 30-talet danskar, norrmän och svenskar i utlandet kände sig som landsmän och att Lunds och Köenhamns. studenter började attfraternisera. nom litteraturen fann känelan af enhet, den fasta tro på framtiden, som nästan kom känslan af det närvarande att försvinna, ett attryck i Barfods ?Brage og Ydun?, hvars verkan dock försvagades deraf att den blott utgafs på ett ställe. I spetsen för de vetenskapliga mötena gingo naturforskarne, hvilkas vetenskap var den yngsta, den minst misstänkta, den som stöder sig på fakta. Bfter några preliminära möten började naturforskaremötena 1839 i Göteborg genom norrmannen dr Egebergs bemödanden; 1840 hölls ett nytt i Köpenhamn och sedermera bragtes de i regelmässig gång af nordens tre stora naturforskare Berzelius, Oersted och Hanst6en. Nu uppstod tanken på studentmötena, hvilka uti Carl Ploug funno på en gång sin ledare och sin skald, sin Tyrteeus (Hör!). Dessa möten, hvilkas betydelse till följd af deras smittande verkan ej nog högt kan uppskattas, och som rycka allt med sig, ha nu börjat sitt andra kretslopp. Deras omedelbara var, att studentföreningarne sände till hvarandra boksamlingar, och att man här och i Upsala stiftade skandinaviska föreningar. Den härvarande bragte, oaktadt de hinder man från högre ort lade i vägen för densamma, under professor Clausens ledning. i stånd. allt TITAN TITAN STINSEN EA SANN KAKA