Aftonbladet – 20 juni 1862, sida 3

äre missnöje mot rättens beslut i denna el. — Vi hafva förut äfven omnämnt, att ett likadant mål förekommit vid rätten, hvari kapten Langford, förande ångfartyget Birger Jarl, är instämd. Kapten Langford hade dels vid Norsholm, dels vid Husbyfjöl intagit ett större RR bränvin, öfver 6000 kannor, som likaledes hitkommit utan förpassniag och tunes destineradt till samma handelshus Smith C:1. Vid förra rättegångsdagen uppgaf hr Smith, att orsaken till uraktlåtenheten att iakttaga tullförfattningarnes föreskrifter, varit den, att ingen tulltjensteman funnits å lastningsorterna, och att stora svårigheter mött för kapten Langford: att få bränvinet vederbörligen förpassadt vid de stationer under vägen, der tulltjenstemän funnits j att tillgå. Hr Smith företedde angående denna uppgift ett bref från en tulltjensteman i Linköping, som blifvit ombedd att infinna sig fir att förse bränvinet med försegling och förpassning, men han hade ansett saken ej tillhöra sig, utan hänvisat kapten Langford till tullföreståndaren vid Mem, som visat sig villig att efterkomma kapten Langfords begäran med vilkor likväl att bränvinet skulle urlastas och efter undergången tullbehandling åter inlastas, hvilket uppehåll och hinder hr Langford ej ansett sig kunna underkasta sig. För öfrigt afstod hr Smith från införskaffande af vidare bevisning om de svårigheter, som mött på flera håll för att få bränvinet vederbörligen förpassadt och underkastade sig hellre risken af den förlust, som kunde drabba honom, än att hafva ytterligare besvär och kostnad. För de böter, som kunde ådömas i detta mål, förklarade han sig äfven hafva ställt borgen, enligt det stränga ansvarsyrkande, eller 2 Z af varuvärdet, som blifvit framstäldt af advokatfiskalen. Detta yrkande ansåg dock hr Smith i här böra tillämpas, enär en annan af honom åberopad paragraf i tullstadgan endast stadgade 15 rdrs böter för dylik uraktlåtenhet. Parterna öfverlemnade målet till domstolens pröfning, och kommer utslag att afkunnas den 2 Juli. — Götelorg den 14 Inni. Förre handl A. Th. Krumlinde, som sedan än 16 April 1861 å härvarande cellfängelse undergår honom ådömdt två års straffarbete, har till K. M:t insändt ansökan att af nåd få tiden för. berörde straffarbete minskad med 5 månader, motsvarande hälften af den tid sökanden hållits häktad innan straffarbetet af honom börjades. Denna ansökan har dock K. M:t ej funnit skäl att bevilja. — I Göteborgs Handelstidning läses: Till redaktionen har från en pålitlig person insändts en uppsats, hvars afsigt är att fästa vederbörandes uppmärksamhet på tillvaron af ett tjufband, som bildat sig och nu huserar i nejden af Jörlanda och Romelanda. I spetsen för detsamma uppgifvas stå tvänne bröder, vilda jägare, hunddresserare och syndahjeliart, hvilka samlat omkring sig en skara af inemot 20 personer, dels förut straffade subjekter, dels annat löst folk från trakten, Dessastigmän, berättar insändaren, hafva uppfunnit ett helt nytt sätt att bana sig väg till andras gods. Andra tjufvar hafva hittills mest brukat gå in genom fönster och dörrar, men dessa slå stundom ned i vertikal riktning, ithy att de göra hål på taken och så genom brechen nedtränga i vindar och loft. På detta nya åtkomstoch införselsätt inträngde de natten mellan lördag och söndag (den 17 18 Maj) i det hus, som bebos af en arrendebonde i Bräcke, och frånstulo den fattige mannen hans hela matförråd jemte mycket annat. På det vanliga horizontala sättet att intränga, plundrade de tvänne bönder i Angegärde af Ytterby socken. Vid rånet på förra stället hade de dock glömt en kamrat, eller rättare en hund, efter sig, som kommenderad af egaren att vakta en säck med Od fanns qvarliggande på sin post och ieke godvilligt ville lemna säcken ifrån sig. Hade då någon rådighet varit hos de bestulne, skulle de kanske lätt nog, med ledning af hunden; kunnat uppspåra rånarne. Att dessa medhaft häst och åkdon för godsets fortskaffande, syntes tydligen af spåren; men desse tappades då vägen gick in i Malene vargbygder, i hvilkas dunkla gömmor godset förvarades. Vid derefter af 14 personer gjord visitation påfanns endast ett större antal tomma bikupor, hvilkas innehåll tjufvarne försålt i Göteborg.