Aftonbladet – 20 juni 1862, sida 3

stalsson ej kommer att undga att dömas till ansvar för stöld och sålunda på länge icke hade att tänka på hemfärden. Mattson uppmanade: att underrätta sina kamrater i hemmet om följ den af att härstädes inlåta sig i handel met okända och misstänkta personer. Skepparer begärde och fick tillåtelse att samtala med ma trosen för att lemna honom 10 rdr, för att såson han ad sig matrosen ej skulle slita ond och lida nöd. : Hoffstedtska målen. A rådhusrättens fjerde afdelning fortsattes i gå: rannsakning i målet mellan kommissionären Hoflstedt, kärande, och de trenne kadetterna vic krigsakademien, hvilka blifvit stämda som svarande. Parterna öfverlemnade wålet till domstolens pröfning och kommer utslag att afkun nas nästa torsdag. 3 — Derefter påropades målet mellan stadsfiska Kock, kärande å tjenstens vägnar, och kommis sionären Hoffstedt svarande, och inlemnade Hoff stedt sin slutförklaring, gående ut på att visa, de hvarken stadsfiskalen Kock eller guvernörsembetet voro behöriga att i målet uppträda som kärande, alldenstund den kadett, som målet gällde nu vore myndig och altså sjelf mot Hoffsted: bordt föra talan, om han mot honom haft någon angifvelse att göra; vidare fartsatte Hoff. stedt sitt yrkande att de båda kadetter, som blif: vit i saken hörde som vittnen, måtte förklara: jäfvige, dels på förut anförda skäl, dels emedar de, som hos Hoffstedt häftade i skuld och derföre blifvit af honom lagsökta, kunde vänta sig nytta eller skada af detta måls utgång, som, förmenade Hoffstedt, synbarligen vore väckt mot honom för att befria de skuldsatta kadetterna frår att fullgöra sina förbindelser till honom. Derjemte ingick Hoffstedt, i fråga om tillämpningen af det ansvar, som blifvit af stadsfiskal Rock i honom yrkadt enligt 61 kap. 1 S Missgernings balken, i en granskning af nämnde S:s innehåll. Nämnde 8 lyder: hvar som bjuder, eller leger hjelper eller råder annan till någon missgerning. så att den derigenom sker, straftes lika med den som gerningen gjorde.z Om denna 8 mot Hoffstedt skulle kunna tillämpas i hans egenskap al rådande, så vore deraf art att någon gerningsman först borde ställas till ansvar, som mottagit råden. Detta hade likväl icke skett, ej heller äfven förutsatt att Hoffstedt här skulle gifvit nå got råd, vore bevist att någon skada följt af hans råd annat än den, att ifrågavarande kadett funnit sig föranlåten inlösa en skuld, som han haft — något som af hederligt folk alltid måste anses såsom en skyldighet. På sådan grund samt på andra skäl, hvaribland annat anfördes, att om allmänna åklagaren gjort sin skyldighet och åtalat gerningsmannen såsom sig bort, skulle denne icke allenast blifvit fälld till samma ansvar som nu möjligen kunde komma att drabba Hoffstedt, utan skulle han derjemte för framti den blifvit förklarad ovärdig att begagnas i statens tjenst och åtnjuta sin konungs förtroende i egenskap af officer — yrkade Hoffstedt att varda från käromålet frikänd och erhålla ersättning för rättegångskostnaderna, hvarjemte han förbehöll sig att efter befogenhet få framdeles utföra sin ulan mot de vederbörande, som föranledt åtalet. Stadsfiskal Kock bestred allt afseendeå Hoff. stedts slutförklaring och vidhöll sina i stämningen yrkade ansvarspåståenden. Parterna öfverlemnade nu äfven detta mål åt domstolens pröfning, och kommer dom deri att meddelas instundande torsdag. F ; En länsman contra en regementschef. Läsaren torde minnas huru chefen för Elfsborgs regemente, öfverste Westfelt, vid regementets marsch tillöfningslägret å Axevalla 1858 dels vägrat emottaga reqvirerad, i föreskrifven ordning upphandlad och erbjuden proviant, dels med otidighet och skällsord öfverhopat tjenstgörande länsmannen m. m. Efter förhör i ämnet inför konungens befallningshåfvande har ärendet förevarit vid krigsrätt, som, efter parters och vittnens hörande, öfverlemnat målet till krigshofrätten, der krigsfiskalsembetet, efter justitiekanslerens förordnande, mot öfverste Westfelt fört talan. Nämnda hofrätt har under den 7 sistl. Mars meddelat utslag i saken. Angående kronofogden Bergströms angifvelse, att hafva blifvit oförtjent förklenad och nedsatt inför sin förman, har hofrätten befriat öfversten Westfelt från ansvar i denna del af målet, i följd hvaraf Bergström icke kunnat tillerkännas fordrad ersättning för hafda besvär och kostnader i målet. Angående åter länsmannen Jonssons angifvelse mot öfversten Westfelt, har hofrätten dömt denne sednare att böta, för det han under tåg med smädeord öfverfallit i tjensten stadd kronobetjent, 20 daler, och för sabbatsbrott 10 daler silfvermynt, eller 15 rdr rmt, samt för svordom . allmän väg 5 daler silfvermynt, eller 2 rår 50 öre, hvarjemte öfversten W. förpligtats godtgöra ej mindre länsmannen J. för hans resor, besvär och kostnader i mälet med tillhopa 129 rdr 94 öre, än äfven de i saken hörda vittnen, Deremot lemnades utan afseende J:s anspråk på 6 rdr rmt, dem han anmält sig hafva utgivit till särskilda fjerdingsmän. Hvad slutligen öfverste W:s vägran att emottaga en del af de för regementet upphandlade EE Mp och a så har W. ansetts skyldig ersätta Kongl. Maj:t och kronan ej mindre skilnaden emellan upphandtingsoch försäljningsprisen, dels å de 1031 portioner proviant han utan skäl vägrat att i Keadabo och å Axevalla emottaga, dels å de på sistnämnda ställe för mycket upphandlade 515 , portioner, med 274 rdr 91, öre, än äfven den af Kongl. Maj:t och kronan utbetalta magasins hyra med 20 rdr, eller tillhopa 294 rdr 91, öre — hvaremot hofrätten lemnade utan afseende kronöfogden B:s yrkande om godtgörelse för besväret med upphandlingen och försäljningen af provianten samt resan till Keddabo för att utlemna densamma. Härjemte dömde; W. skyldig ersätta allmänna åklagaren, enligt räkning, med 35 rdr 80 öre, samt åt komministern Stenholm, gästgifvaren Pettersson cch fjerdingsmannen A. Jonson utgifva den dem d. 2 Aug. 1858 tillerkända godtgörelse för deras resa till förhöret inför konungens befallningshafvande. Rådhusrättens afdelning för tullmål. Vid onsdagens session förekommo några mindre betydande mål, rörande dels förseelser vid märkrullans affattande, dels beslag å smuggelgods. Största beslaget hade gjorts å ångfartyget Skåne vid dess hitkomst den 10 dennes, då från städerskan S. M. Jonsson anhölls diverse smuggelgods till ett värde af 228 rdr. Jonsson, som erkände förbrytelsen, fälldes att böta varornas , värde, hvarjemte dessa förklarades förbrutna. I brist af tillgång till böterna skulle hon undergå 1 månads fängelse med tjenligt arbete. — I det af oss förut refererade målet mot kapten Appelman, förande ångfartyget Freja, som för någon tid sedan hitkom med ett större parti bränvin, inlastadt vid Råå lastageplats, och hvilket ej var försedt med vederbörlig förpassning, fortsattes undersökningen igår. Grosshandlaren L. O. Smith, till hvilken bränvinet var adresseradt, uppträdde äfven nu som ombud och uppgaf på fråga, att han såsom kommissionär till försäljning mottagit förberörde bränvinsparti, men att godsegaren vore landträntmästaren Hedenstjerna i Mariestad. Advokatfiskalen Tham yrkade, att godsegaren i anseende till målets Dbeskaffenhet måtte åläggas inställa Sig för att ill Pet BIEESPen SS ps BA rå FSA Ft i nFÖRNA NA RA A0 DM MM Fm AA — et ÄRA 4 4 Nja Hr FD AA RQ FN AMMAR as DD AD Al kt kf nr rg TE RN eV at — bot JNA JV er NPA NIT ORE