Aftonbladet – 20 juni 1862, sida 2

inträdesförhöret för filosofiska fakultetens decanus i de flesta fall var blott en formalitet, universitetsstudierna bedrefvos sämre än nu, eller att sämre bildade embetsmän iuträdde i statens tienst. Yrkandet å afskaffande af den nuvarande studentexamen, hvilken oa är trettio år gammal, har af dessa orsaker låtit höra sig allt sedan den blefinförd. Å ändra sidan har studentexamen obestridligen varit en kontroll. Tager man endast i betraktaude, att en kontroll bör finnas, utan att alse, buru den för öfrigt inverkar på det inre lifvet af den institution, öfver hvilken den skall vaka, så har den nya, eller rättare numera, gamla studentexamen mycket för sig. Men för att en kontroll skall kunna verka välgörande för det ändamål som här afses, fordras i främsta rummet, att den skall vara förlagd inom och icke utom skolan. Önskligt hade varit, att ett sådant steg hade tagits på 1830-talet, då den nuvarande studentexamen blef i stället inrättad. Sedan det då icke togs, har det, genom de under tiden bildade vanorna, blifvit förenadt med större svårighet att verkställa en sådan åtgärd. Den nya afgånzsstadgan har emellertid tagit detta steg uch uppställt en aanan kontroll, som är ämnad att tjena till säkerhet derför, attelementarläroverkets lärjungar i detsamma förvärfva en tillräcklig bildning. Huruvida detta ändamål kommer att vinnas lärer väl till en stor del bero på beskaffenheten af de föreskrifter för de blifvande censorerna, hvilka ännu icke äro utfärdade, äfvensom på sättet, huru dessa censorer uppfatta och utföra sitt värf. Man får dock icke förbise, att kontroien ingalunda hvilar allenast på dem. Afven de vittnen eforus eger att kalla till öfvervarande af examen kunna, ehuru deras vitsord icke har juridisk giltighet i afseende på examens utgång, utöfva ett icke ringa inflytande genom den berättelse, de afgifva, och på hvilken eforus kan grunda det utlåtande öfver examen han bör inlemna till regeringen. Slutligen bör icke förgätas, att utöfver denna uppsigt finnes en annan, som i våra dagar måhända är den starkaste af alla, nemligen offentlighetens. Utan att alltför mycket misstaga sig, torde man kunna antaga, att denna trefaldiga kontroll skall gifva en tillräcklig borgen för grundligheten af den pröfning lärjungarne böra, efter afslutad kurs vid elementarläroverket, undergå. Besynnerligt vore det i sjelfva verket, om ibland rikets alla tjenstemän just lärarne allena, hvilkas verksamhet mer än någon annan till sin framgång beror af det inre nit, hvarmed den utöfvas, skulle, utöfver vederbörlig vård och uppsigt inom det egentliga området för deras arbete, behöfva en ny yltre kontroll öfver sättet, hvarpå de uppfylla sina pligter. Mer än oväntadt vore det, om icke det förtroende, staten visat lärarne genom upphälvande af denna yttre kontroll, skulle hos dem framkalla det sorgfälligaste bemödande alt motsvara ett sådant förtroende. Man kan väl äfven ifrågasätta, huruvida några verkligen goda frukter kunnat vinnas genom en så obillig och tryckande kontroll som den hitintills gällande studentexamen varit för elementarlärarne. Hvilket misstroende har man icke i sjelfva verket visat de män, som haft det vigtiga och maktpåliggande uppdraget att uppfostra landets ungdom, då mar icke tilltrott dem att på grund af deras mångåriga erlarenhet kunna bedöma lärjungarnpes insigter och själsmognad med större säkerhet än som vid universiteterna kunnat ske genom ett muntligt förhör på en tid af trefjerdedels timme? Rättvisan fordrar, att elementarläraren, på samma sätt som hvarje annan tjensteman. får närvara vid den prötning, som skall döma öfver hans nit och tjenstemannaduglighet, och der anföra hvad som kan tala till hans fördel eller försvar. Men detta kan endast ske derigenom att kontrollen tages ifrån umniversiteterna och förlägges inom elementarläroverken sjelfva. Elementarläroverken, hos oss ännu ovana att röra sig med frihet inom de gränsor, skollagen föreskrifver, skola otvilvelaktigt genast erfara det starka inflytande undervisningen utöfvar på lärjungens bildning, då dessa föreskrifter utgöra dess enda rättesnöre, och universitetet skall snart finna sig ega större eäkerhet att erhålla lärjungar. mogna för högre undervisning, då beredelsen dertill får lugnt fortgå och afse företrädesvis den inre bildningen, än genom en sträng detaljpröfning sedan lärjungarne lemnat skolan. Det friska sinne, hvarmed de i förra faltet kunna genast angripa arbetet på de vetenskapens nya områden, som de vid universitetet se öppnade för sig, kommör säkert, här som annorstädes, att visa sitt företräde, såsom inledande detta arbete, framför den kroppsliga och andliga trötthet, som följer på en detaljerad examensrepetitior och -hwilken ofta haft till följd att den akademiska vistelsen begynts med hvila i stället för med arbete. z Af dessa skäl bör man kunna vänta, att den nu införda Öördningen skall hos oss medföra lika välgörande följder för undervisningen, som den medfört i andra länder. Erfarenheten har der bestyrkt hvad man af nre grunder äfven finner böra egt rum, att 0 förändring af denna beskaftenhet först vifvit åt elementarläroverken deras rätta sraft och följaktligen åt universitetsstudirna deras starkaste grundval. —0 NR -— — ja VN —0 MR OO B M SS AND mm wW Konungen har i dag hållit konselj. — K. M:t har, enligt Posttidningen, den 2 i denna månad utnämnt och förordnat: Till legationssekreterare vid dess beskicking i Haag, kammarherren, andre sekreteRR EA SÖ) 3 MMS a D me