Aftonbladet – 20 juni 1862, sida 2

huruvida laärjungen vunnit den själsmognad, att han kan fortsätta arbetet för sin bildning på egen hand. Examensämnena äro färre; det är uttryckligen föreskrifvet att re bör afseutrönandet icke blott uruvida lärjungen inbemtat ett visst kunskapsmått, utan äfven halten af den bildning han förvärfvat; vid betygs afgifvande bör afseende fästas äfven på de vitsord, lärjungen under sin skoltid erhållit, hvarigenom de tillfälliga förhållandenas vigt vid examensögonblicket blir vida mindre. Slutligen är större afseende fästadt vil de skriftliga profven. Detta pröfningssätt är på sednare tider hos oss icke allmänt uppskattadt till sitt fulla värde. I samman-Ihang med den missriktning, som inträdt i sjelfva undervisningen, hafva de skriftliga profven blifvit undanträngda af det muntliga förhöret, som företrädesvis pröfvar lexan. Men vill man på allvar hvad man säger sig vilja — nemligen att undervisningen skall vara lefvande och icke bestå blott i inpreglandet af en död bokstaf, att ynglingen skall bildas, icke att blifva ett maasin af allehanda mer elier mindre osmälta unskaper, under hvilkas tyngd hans tankeoch handlingskraft förqväfves, utan till en tänkande man, som förmår uttrycka hvad han tänker, — så lärer ingen annan väg dertill finnas, än den, hvilken öfverallt eljest blifvit bepröfvad såsom den enda säkra, den nemligen, att sätta hans egen tikekraft i rörelse, lära honom att öfverskåda, att bearbeta -hvad han lärt och sålunda först förvandla det till sin egendom. En och annan fruktar denna utveckling af lärjungens tankekraft och kallar hans förmåga att göra sig reda för hvad har lärt, och att klart uttrycka det, för ett förtidigt författareskap. I Men då fordringarne icke sträcka sig längre län att lärjungen skall kunna felfritt skrifva sitt eget språk och ådagalägga säker bekantskap med de allmänna öpanu för de främmande tungomål han inhemtat, samt förmå, efter falländad skolbildning, följdriktigt anordna och utveckla ett gifvet ämne, så är det svårt att inse, huru en skolundervisning, som efter så många års arbete icke skulle förmå bibringa lärjungarne denna grad af själsbildning, skulle kunna med skäl sägas hafva löst sin uppgift. Hvad det skriftliga profvet i matematik särskildt beträffar, så har ett dylikt vid flera svenska lärdanstalter redan länge med framgång blifvit användt, och visat sig ega ett bestämdt företräde framför det blott muntliga förhöret. Vid den muntliga pröfningen kunna endast sådana frågor framställas, som af lärjungen på en jemförelsevis kortare tid kunna besvaras, hvaremot vid det skriftliga profvet, då lärjungens tankekraft und r en längre tid lemnas i ostördt lugn, äfven sådana uppgifter kunna frågakomma, hvilkas nöjaktiga besvarande erfordrar en större tapkereda hos lärjungen och bevisar en fullständigare bekantskap med hvad som i ämnet under hans lärotid blifvit genomgånget. Det muntliga förhöret, synaerligen om det är så kort som hitintills varit brukligt, kan derföre lärjungen genomgål med blott minneslexor, då deremot det skriftliga profvet, om det rätt användes, bör blifva en tillförlitlig mätare på hans utbildning och mognad i ämnet. Säkerligen skall mången far, som sett sina söners kinder blekna under arbetet med de jägtande lexorna i skolan, och med bekymmer bevittnat nattvaket vid öfverläsningen till studentexamen, med tillfredsställelse erfara en förändring, som måste medföra ett lugnare arbete, syftande till att bibringa en inre bildning och att utveckla den förmåga, som man icke sällan med ledsnat saknad äfven hos högt vitsordade studenter, förmågan att klart tänka och riktigt uttrycka sina tankar. Om profven vid afgångsexamen äro i den utfärdade stadgan ändamålsenligt ordnade, så synes det deremot som det deri föreskrifpa sättet för betygs afgifvande skulle lemna rum för åtskilliga grundade anmärkningar. Då fråga är om en verklig mogenhetspröfning, borde betygsnyanserna vara enklare och icke så. många. Tvifvelaktigt förefaller det vidare, om icke, när man vill inrätta en examen för att utröna; icke minneskunskaper, utan bildning, men ändock sammansätter mögnadsbetyget af särskilda betyg för pröfningen i särskilda ämnen, man återtager med ena handen hvad men gifvit med den andra. Att censorerna icke hafva någon del i bedömandet af de skriftliga profven, och att de, i afseende på exameni sin helhet, väl ega rätt att underkänna, men icke att godkänna, kan också lätt leda till missförhållanden. En fråga, helt och hållet oberoende af sjelfva afgångspröfningens inrättning och beskaffenhet, är den, huruvida denna afgängsexamen bör tillika berättiga till inträde vid universitetet och eåledes ersätta den s. k. studentexamen, Denna fråga står i sjelfva verket endast i andra rummet, men har företrädesvis ådragit sig en allmännare uppmärksamhet, emedan den varit föremål för en lifligare strid. I detta hänseende kunna vi icke annat än erkänna det välgörande i den förändring, som blitvit vidtagen. Den nuvarande studentexamens många och stora brister äro för uppenbara för att kunna förnekas. Lockelsen för lärjungarne att, till stort -.mehn för sig och sin framtida bildning, i förtid öfvergifva elementarläroverket, rubbningen af det förtroende, skolans föreskrifna ordning bör ega, till fördel för instuderandet af de fordringar som göras i studentexamen, öfvergifvandet af skolundervis.ingen under den sista terminen, som borde vara den mest gagnande, för att i stället bedrifva en brådskande repetition, let tillfälliga i examenskommissionens sammansättning, de täta ombytena af examinaorer, olikheten i måttstock för pröfningen vid le båda universiteterna, farorna af det tillillfälliga i ett kort förhör för alldeles okända xaminatorer, bildandet i universitetsstäderva AT boölertha Ala mwar GE he — Alen RATE RÖR. LL rr Mr h